Gordon har inte tappat Stinget

Den gamle Police-mannen tar fortfarande sin musik på allvar

MUSIK

Han heter Gordon.

Kallar sig för Sting.

Och uppträder på Globen i kväll.

PÅ GLOBEN I KVÄLL Det finns de som ser Sting som ett pretentiöst totalfiasko. Och sen finns det människor som ser honom som Englands största gåva till rockscenen. Hör du till den senare kategorin är Globen stället för dig i kväll.
Foto: AP
PÅ GLOBEN I KVÄLL Det finns de som ser Sting som ett pretentiöst totalfiasko. Och sen finns det människor som ser honom som Englands största gåva till rockscenen. Hör du till den senare kategorin är Globen stället för dig i kväll.

Stings karriär är lång.

En kort sammanfattning skulle kunna se ut så här:

Sagan börjar ordentligt i och med The Polices första platta "Outlandos d"amour" som släpptes mitt under punkvågen 1978. Gruppen bestod av sångaren och basisten Gordon "Sting" Sumner, gitarristen Andy Summer och skinnplågaren Stewart Copeland.

Gillade reggae

Tillsammans knypplade de ihop hits som var starkt påverkade av reggae, pop och rock. Dessutom ägande de sig åt att skänka sina skivor krångliga namn: "Reggatta de blanc", "Zenyatta mondatta" och "Synchronicity" är tre exempel.

Inga enkla låtar

De hann också med att spela in och ge ut balladen "Every breath you take" innan de lade ner samarbetet 1984 och Stings solokarriär började.

Sting har aldrig varit intresserad av att skriva och spela enkla poplåtar eller endimensionella rockutbrott. Det är titeln på ett av hans framgångsrikaste album ett bevis på - "The dream of the blue turtles".

För vad säger den titeln egentligen om artisten, skådespelaren och världssamvetet Sting?

Jo, att han tar det här med musik på allvar.

Jazziga element

Med allvar menas i det här fallet att låtarna gärna får innehålla jazziga, klassiska och exotiska element. Innebörden, summan av beståndsdelarna, får gärna vara djup.

Allt det har inneburit att Sting blivit höjd till skyarna av fans som vill ha sin rock intelligent och engagerad och svårspelad.

Pompöst fiasko?

Andra har tyckt att samme man bara har varit ett pompöst praktfiasko.

Vilken av falangerna har rätt?

Säg det.

I popmusikens underbara värld är åsikterna om vad som är bra och vad som är dåligt friare än en berguv i skogen.

Bedöm själva i kväll.

Plats och tid: Globen, 19.30.

Markus Larsson