Ett påkostat barnkalas

Westlife i Göteborg

MUSIK

GÖTEBORG

Westlifes konserter är aldrig sensationella.

Bara barnvänliga och underhållande.

På ungefär samma sätt som Televinken eller Skurt.

Westlife handlar inte om utmanande dramatik eller actionladdade scen-shower. Den irländska kvartetten - Bryan McFadden har som bekant lämnat bandet - är nämligen det mest välkammade jag sett sen jag konfirmerades.

Vilket är helt i sin ordning. De fyra gossarna har aldrig försökt göra popmusik som ska uppröra, förstöra, utmana eller örfila upp sin publik. De har i stället koncentrerat sig på barnunderhållning som vill vara hela släkten till lags, inklusive mormor Agnes.

Balsam för öronen

När det gäller barnunderhållning ser regelboken lite annorlunda ut. Här blir det godmodiga och könlösa en fördel - hur skulle det egentligen se ut om Skurt eller Björne började komma med skamliga förslag?

Låtarna ska vara balsam för öronen och konserterna får gärna innehålla lika enkla publikfrierier som Mora Träsks berömda tigerjakter. Ur det perspektivet fungerar Westlife alldeles utmärkt.

Ur samma perspektiv kommer gruppen undan med det mesta: babypudrade covers på olika soulklassiker, en struttig tolkning av Beatles "Help!", "Wake me up before you go-go" och diverse allsångs-

övningar.

Och de framför alltihop med ett nästan oförskämt gott och väluppfostrat humör.

Ingen kan sjunga

Att ingen av irländarna kan sjunga ordentligt blir i sammanhanget en liten detalj som försvinner ute i marginalen.

Det enda som håller på att stjälpa föreställningen är balladerna.

Det känns som om Westlife spelat in fler ballader än det finns myror i stacken.

När de presenterar sina mest gråtmilda stunder i evighetslååånga sviter skapas det kraftfullaste botemedlet mot sömnlöshet som hittills uppfunnits.

Utöver det är pojkbandets senaste turné ett proffsigt och påkostat barn kalas.

Westlife

Här är showen - låt för låt

Markus Larsson