Kräver mörker

Ett Ullevi i kvällssol är inte rätta platsen för Slipknot

MUSIK

På färska albumet ”Vol 3 (The subliminal verses)” visar Des Moines-kollektivet stundals upp en annan sida än den som sliter av dig huvudet och gör konstiga saker med såret. Men live är niomannagruppen kanske hårdare än någonsin - för här läggs banne mig inga fingrar emellan.

Kaos på scen

Redan i öppningen ”(sic)” bryter fullkomligt kaos ut på scen när de maskbelädda dårarna försöker springa runt varandra som om de lekte hela havet stormar. Det kakafoniartade ljudet från Köpenhamn - där gruppen mest lät som nio vårtbitare som rasslade runt inne i en plåtburk - är på Ullevi i stället stenhårt, lagom kaotiskt och öronbedövande kraftfullt, vilket gör att attacken träffar desto hårdare.

Men trots detta är inte heller det här Slipknots kväll. Med en avsevärt nedbantad scenproduktion - fjärran från den ögonfest gruppen bjöd på då den senast besökte Sverige - och med kvällssolen envist gassande ovanför scenen blir inramningen aningen malplacerad.

Kända smällkarameller

För att gruppens ondskefulla moderna metallblandning ska komma till sin rätt krävs mörker, kolsyrerök och ett roterande trumpodium.

Det är då gamla smällkarameller som ”Eyeless”, ”The heretic anthem” och ”People=shit” och färskt godis i form av ”Duality”, ”Three nil” och percussiondrivna ”The blister exists” smakar bäst.

Kom tillbaka på egen hand i höst - det är både ni och vi värda.

Slipknot

Mattias Kling