Pliktskyldig nostalgishow

MUSIK
Simon Le Bon engagerar inte.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Simon Le Bon engagerar inte.

Det må ha legat new romantic-vibbar i luften de senaste åren men att döma av publiken på utsålda Cirkus har Duran Duran, en gång kungar av genren, lyckats dåligt med nyrekryteringen av fans.

I princip är det bara folk i 35-40-årsåldern på plats.

Uppsluppen final

Och det blir precis som man tror när ett sånt här band återförenas i originalsättning.

Två timmar med en fjärdedel pliktskyldigt nytt och resten gamla hits. En ren nostalgishow.

Som sådan helt okej, låtarna håller oväntat bra fortfarande, och den givna finalen med "Girls on film" och "Rio" är underhållande uppsluppen.

Men sångaren Simon Le Bon känns i långa stunder märkligt oengagerad.

Gitarristen Andy Taylor ser ut och låter som att han skulle vilja ta Mick Mars jobb i Mötley Crüe. Och keyboardisten Nick Rhodes har nog egentligen större visioner än att åka runt och spela "Wild boys".

Särskilt som den inte längre handlar om hans band.

Duran Duran

Håkan Steen