Nicki Minaj pendlar rastlöst mellan ringsignalsrefränger och monster-rap.
Men scenshowen är lika spektakulär som en småstadsmusikal.
En populär uppfattning är att den trinidadisk-amerikanska artisten är spretig och saknar identitet. Men Minaj är snarare mångsidig.
Hon äger scenen med en osviklig superstjärna-aura och som rappare är hon minst lika livsfarlig som skivbolagsbossen Lil Wayne.
Det visar hon bland annat i ”Roman reloaded”, ”Roman’s revenge” och en kort passage ur Drake-samarbetet ”Make me proud”.
Där kollegan Rihanna med en gäspning ställer in arenakonserter som vore de en kaffe på stan är Nicki Minaj märkbart tagen över det mobilblixtrande mottagande hon får.
Men hennes musik förtjänar mer än en musikal-kuliss, några dansare och tre klädbyten under vilka en dj snackar sönder hits som ”Va va voom” och ”Marilyn Monroe” med floskler av typen ”all my Sweden people make some noise”.
Stjärnan kommer in igen i bröllopsklänning, smiskar sina deffade mansdansare i rumpan och spelar superhitsen ”Starships” och ”Pound the alarm” tillägnade svenska RedOne som finns i publiken och – som av en händelse – också producerat båda låtarna.
Några fler sådana och Nicki Minaj säljer ut Globen. Hon står ju redan i farstun och stampar.
Plats: Annexet, Stockholm. Publik: 3 400 (slutsålt). Längd: 70 minuter. Bäst: ”Roman reloaded”. Sämst: Lite mycket av det superkommersiella blir det. Fråga: Kunde hon inte spottat ur sig gästversen i Kanye Wests ”Monster” när hon ändå var här?