På ett sätt känns det som att det är på band likt detta som hela festivalen vilar.
På en trygghet som aldrig tycks avta, ännu 37 år efter bildandet.
På en hederlighet som gör att de eldkvastar som ramar in scenen i exempelvis ”Overkill” framstår som en extreme food-brännande krydda och att ”Killed by death” gästas av King Diamond-gitarristen Andy LaRocque samt Ugly Kid Joes Whitfield Crane i sammanhanget tycks rent revolutionerande.
Det har ofta hävdats att denna kvalitetskonsekvens, det konstanta och trygga treplusläget, ligger Motörhead i fatet.
Men det är snarare tvärtom.
Så länge det byggs en repertoar runt stycken som ”Damage case”, ”Iron fist”, ”Stay clean” och en extra visuellt läcker ”Bomber” är hederligheten snarare en garanti för att allt är som det ska.
Och bara det är gott nog.
Rock Stage, Sweden Rock. Bäst: ”Going to Brazil”. Sämst: Lemmys mellansnack är ju inte så skarpt som det brukar vara.