Från blyg dejt – till varm fest

Att se Bo Kaspers Orkester live 2012 är som att gå på fest hos någon du inte känner så väl. Inledningsvis känns allt blygt och avvaktande, på gränsen till obekvämt, men desto längre kvällen går – desto trevligare blir det. Och rätt som det är kommer du på dig själv med att ha riktigt roligt.

Klassiskt jazzmanér

Kanske är det premiärnerverna som spökar. Kanske är det helt enkelt så att låtarna från nya skivan inte håller för att ensamma bära den första viktiga halvtimmen. Det går nämligen inte att förneka att starten är kylig och introvert, och det blir inte bättre av att bandmedlemmarna på klassiskt jazzmanér stirrar på sina instrument i stället för att söka kontakt med ­publiken.

Det är först när de äntligen lyfter blickarna från ­gitarren/cymbalen/tangenterna, som jag upplever att konserten drar igång på riktigt. Melodierna tillåts ta plats, de välkomponerade instrumentala slingorna kommer till sin rätta och det hörs att sångaren Bo Sundström blir lite mer varm i kläderna.

Svartare skrud

Visan ”Snart kommer natten” och psalm-klingande ”Mitt rätta jag” växer ­båda i sina liveversioner, och sedan följer en gjuten hitparad där bland annat ­”Fyrarättersmål” och ­”Undantag” dammas av på respektfullt vis.

Mest glimrar dock ”Vi kommer aldrig att dö”, som kläs i en svartare, dovare skrud. Just i det ögonblicket känns den trevande starten långt, långt borta och man vill aldrig gå hem från festen.