Nine Inch Nails.
Ljudlig profetia som berör
Nine Inch Nails gör ont att lyssna på
Som upplevelse räknad är ”Year zero” själva motsatsen till vårsolens ömma värme. I stället är den karga dystopi Trent Reznor målar upp i dystra nyanser kall, hård, motbjudande och maskinell.
Ytterligare ett steg bort från den metalsfär 41-åringen oftast placeras inom är femte fullängdaren under Nine Inch Nails-flagg – ett konceptalbum om ett totalitärt styrt USA år 2022 – nästan rakt igenom syntetisk.
Det konsekventa skramlet är påträngande och upprörande, och därmed som klippt och skuret för den inhumana inramningen. Det ska göra ont att lyssna. Förbannat ont.
Olåtsväggen ger därför ett anslag till en början svårt att tränga igenom, men öppnar i sig för låtkonstruktioner som unisont hänför och skakar om.
Vare sig det yttras fientlig industrifunk (”Me, I’m not”), agitatorisk dansmusik (”Capital G”) eller hänförande maskingospel (”Zero-sum”) lyckas Reznor förena utloppen till en helhet som både skriker och viskar.
Det är inte lättgripbart, inte alltid vackert.
Men det är en ljudlig profetia som berör. På riktigt.
Bästa spår: ”My violent heart”.
Provlyssna
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...