Fullt med vackra ögonblick

MUSIK

ED HARCOURT

From every sphere (pop)

Nej, du är bäst Ed, du är bäst!
Foto: emi
Nej, du är bäst Ed, du är bäst!

Det är när det kommer skivor som den här, 25-årige London-bon Ed Harcourts andra album, som jag påminns om hur mycket jag gillar det här jobbet. För att ge sig in i ”From every sphere” känns som ren lyx, och jag får frossa i den före alla andra.

Ed Harcourt hör till de där försvinnande få som anstränger sig lite mer, som gör musik för att det är det enda de över huvud taget kan föreställa sig, och således lägger ned blod, svett, tårar och mer svett på att det som kommer ut ska vara något alldeles exceptionellt.

Antingen det eller också är killen bara irriterande överbegåvad.

Förmodligen är det fråga om en kombination.

Harcourts musik var en chock redan för tre år sen på miniplattan ”Maplewood”, med en melodikänsla och intimitet i låtskrivandet som man nästan fick gå tillbaka till Elliott Smiths ”Either/or” för att komma i närheten av. Fullängdsdebuten ”Here be monsters” tog med sig Harcourts ursprungliga fyrkanalskoncept in i studion och byggde ut det till pop som plötsligt lockade fram jämförelser med John Lennon, Brian Wilson och Tom Waits.

Skulle man hitta invändningar var det möjligen att Harcourt kanske hade det för lätt för sig, att den unge rikemanssonen snabbt skulle bli mätt på lovord och framgång och börja ta för lättvindigt på sin karriär.

En onödig ängslan, visar det sig. För på ”From every sphere” tar Ed Harcourt i ännu mer, gräver djupare och triggar producenten Tchad Blake (Tom Waits, Stina Nordenstam med flera) att bygga upp ännu vackrare och mer syrefyllda rum för sångerna att leva i.

Harcourts sparsmakade pianospel blandas elegant med tassande trummor, sordinerade trumpeter, klingande xylofoner, svävande gitarrer och några av de vackraste kör- och stråkarrangemang som det här decenniet hittills haft att bjuda.

Dessutom har den Harcourt som tidigare visat viss fascination för mörka sagor i texterna – han kallar sig fortfarande ”the Donnie Darko of piano" – här tagit dem till en mer personlig nivå.

Sviterna av ett sprucket förhållande och den allmäna insikten om att saker kanske inte är så enkla som de verkade när man var yngre sätter djupa spår i lyriken. Och så angelägen som Harcourt låter i ”The birds will sing for us” eller ”Metaphorically yours” – albumets två kanske vackraste ögonblick – har jag aldrig hört honom tidigare.

”From every sphere” är på väldigt många plan en fortsättning på och förädling av ”Here be monsters”. Egentligen är det bara några mindre magnetiska nummer av lätt förvirrade snyltningar ur den tomwaitska kakburkens mer kakburkiga hörn som håller tillbaka det sista plusset.

Lyssna

Ed Harcourt - From Every Sphere

Håkan Steen