Världens coolaste rock´n´roll-akt

MUSIK

The White Stripes

Elephant (rock)

Jag delar de brittiska musik- och modemagasinens syn: White Stripes är världens coolaste rock’n’roll-akt. Men jag är inte alldeles säker på att mina bevekelsegrunder är desamma som de brittiska redaktörernas.

Ingen kan förneka värdet av att de ser bra ut, att de utvecklat en briljant estetik runt hela konceptet White Stripes eller att de möter oss med den ruffigaste vi-skiter-väl-i-vad-ni-tycker-attityden på den här sidan Jerry Lee Lewis. Men det allra främsta skälet till att Jack och Meg White faktiskt lyckas höja sig ett par decimeter över resten är att de kan mycket mer om musik än alla andra – och vet hur de kunskaperna ska förvaltas.

Den deltablues man lätt får en känsla av att många andra Detroit-punkare mest anammat som en fräck pose är det alldeles uppenbart att Jack White kan lika bra som Björn Hellberg kan sin tennis.

Just därför förmår han och Meg skapa en så egen, modern variant av musiken. De är inte ensamma om att blanda upp det gamla Mississippi-gnisslet med spretig punk och spinkigt garagerockslarm – men ingen gör det med samma finess, särprägel eller känsla för vilka komponenter som ger störst sprängkraft.

Graden av begåvning bekräftas om inte annat när ”syskonen” på våldsamt efterlängtade ”Elephant” lever ut sina perversa Led Zeppelin- och Cream-drömmar – och musiken ändå låter sexig, nervig och explosiv.

Den håller nog inte fullt lika hög klass som genombrottet ”White blood cells” – framförallt är ”Elephant” två–tre låtar för lång – men det finns likafullt få rockplattor där ute som gnistrar så här förföriskt.

Världens coolaste rock’n’roll-akt.

Och den bästa.

Per Bjurman