För alla som verkligen gillar pop

MUSIK

The Hidden Cameras

The smell of our own (pop)

”It’s joyous music. It’s not just gay, it’s gay.

Joel Gibb, ledare för Toronto-kollektivet The Hidden Cameras är noga med att hans egen varudeklaration på gruppens musik, ”gay folk church music”, inte ska tolkas fel. Men det är ingen risk. För är det något man inte kan låta bli att bli när man lyssnar på dessa vänliga, luftigt orkestrerade poplåtar så är det glad.

På samma sätt som Belle And Sebastian skriver Gibb musik som på ytan kan verka hur oskuldsfull som helst men rymmer teman som vid närmare studier säkert kan verka stötande för vissa men framför allt betyda massor för andra. Kontrasten är ofta smått genialisk.

Att Gibb de facto är gay deklareras öppet och rakt i flera av bandets låtar, allra tydligast i den utlämnande ”The man that I am with my man”.

Men faktum är att jag tvivlar på om ens den mest inbitne homofob kan motstå melodierna.

För det är den stora grejen med det här debutalbumet, det flödar över av rent självlysande starka popmelodier.

Accentuerade av körer och skimrande arrangemang radar de upp sig, en efter en. I inledande ”Golden streams” (som lär handla om? eh, jo, faktiskt precis det ni tror), i den djupt suggestivt gospelpoppiga ”Day is dawning” och i singeln ”Ban marriage”, som faktiskt känns som en smärre klassiker första gången man hör den.

The Hidden Cameras är kanske inte för Siewert Öholm, men för alla som verkligen gillar pop.

Håkan Steen