Aftonbladet
Dagens namn: Natanael, Jonatan
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.

En triumfartad comeback

Marie Fredrikssons skiva är oerhört stark

känslor som berör Marie Fredriksson är tillbaka med nya plattan ”The Change”. ”Skivan är så privat att man ibland inte kan lyssna utan att hålla andan”, skriver Per Bjurman. känslor som berör Marie Fredriksson är tillbaka med nya plattan ”The Change”. ”Skivan är så privat att man ibland inte kan lyssna utan att hålla andan”, skriver Per Bjurman. Foto: carl bengtsson/Emi

Jag har bävat inför tanken på att recensera den här skivan.

När man gått igenom det Marie Fredriksson gått igenom och sedan berättar om upplevelsen i en bok, en film eller – som här – på en skiva känns varje invändning som en hjärtlös kränkning.

Följaktligen är det en lättnad att konstatera att anmärkningarna kan begränsas till ett minimum.

Jag vill dock understryka att det alls inte är av medlidande, eller för att slippa vara elak, jag väljer att prisa ”The change”.

Jag gör det för att det är en stark skiva.

Bitvis oerhört stark.

Den bär på en känsla, en till synes organisk intensitet, som oavsett vad låtarna handlar om bryter igenom de olika musikaliska uttrycken och ständigt tränger sig på, ständigt oroar, ständigt berör.

Den är inte, som man kanske skulle kunna tro, alltigenom mörk. Gastkramande ögonblick av ångest och förtvivlan förekommer, men lika ofta tar sig den enträgna känsla jag talar om uttryck i ilska, obändig livslust och, faktiskt, öm tacksamhet över kärleken och över att ännu en dag faktiskt börjar.

En följd av den där övergripande stämningen – den påtagligt levande närvaron, om den beskrivningen skapar mer klarhet i vad fan jag menar – är att formen känns tämligen underordnad och stilmässiga aber därigenom ovidkommande.

Vanligtvis skulle jag ha betydande problem med den brötiga bluesrocken i exempelvis ”Love 2 live”. Men också i såna sånger pyr den där förtätade livslågan. Det finns nåt där. Nånting stirrar oss rakt i ansiktet. Därför går inte heller de att värja sig emot.

Jag föredrar emellertid de mindre bredbenta övningarna. Som den kaotiska titelsången, skrämmande i sin precisa beskrivning av känslan i samband med ett omstörtande besked, den vemodiga ”A table in the sun”, den trotsiga gospel-stormen i ”April snow” och ”Mother” – laddad med nästan lika mycket naken känsla som Lennon-sången med samma namn.

Privat?

Ja, så till den grad att man ibland inte kan lyssna utan att hålla andan.

Men det är förstås just därför sångerna känns så angelägna.

Marie Fredrikssons comeback är en stor triumf – på alla möjliga sätt och vis.

Per Bjurman
SENASTE NYTT

Visa fler

Populära bildspel via Shootitlive