Nära mästerverk

The Concretes fortsätter att vara sig själva

MUSIK

In colour (pop)

Popmusik omgärdas av många sanningar och teorier.

En av de vanligaste går ut på att musiken ständigt måste utvecklas och förändras. Det är en sanning med modifikation.

Det är bara artister – kalla dem gärna för ängsliga amatörer – utan en tillräckligt stark grundformel som ständigt behöver jaga vidare efter nya tonårskickar. Andra kan lugnt sitta kvar under sin korkek och finjustera sina melodier ända till år 2029.

Det svenska popkollektivet The Concretes är ett sånt exempel. Jag kan med blotta örat inte höra nån större skillnad mellan ”In colour” och den musik som gruppen släppte för tre år sen. Förutom att låtarna – en sanslöst sympatisk blandning av Velvet Undergrounds morgonballader, Ronnie Lanes hemstickade folkvärme och nyvakna jinglejangle-melodier – kläs i varmare färger och klanger.

Personligen kan jag inte sluta lyssna på den jublande inledningen ”On the radio”, singeln ”Chosen one”, ”Grey days”, ”Ooh la la” och balladen ”Your call”.

Genom att fortsätta vara sig själva har The Concretes kommit snubblande nära ett mästerverk.

Bästa spår: ”On the radio”.

Markus Larsson