En överdos av musikkitsch

Jonna Sima plågas av BWO:s telefonsignalspop

MUSIK

Halcyon days (disco, pop)

Foto: EMI

Det måste bli samma betyg nu som för ett år sedan när BWO – som då hette Bodies Without Organs – släppte sin debutskiva.

Det spelar ingen roll hur många konserter Alexander Bard och de andra två säljer ut i Uzbekistan eller Transylvanien. Kitschvärdet är ändå den största behållningen med den här gruppen. Men musikkitsch av den sorten tycker jag att man fick en överdos av redan med Bards gamla gäng i Army Of Lovers.

BWO:s servila telefonsignalspop går det att plåga normalintelligenta människor med.

Jag satt med i den ”hemliga” juryn i årets schlagerfestival, och jag anser fortfarande att Kikkis dansbandsdisco känns fräschare än BWO:s

tjatiga ”Temple of love”. Men med all sannolikhet kommer minst sju låtar, schlagerbidraget inkluderat, från ”Halcyon days” spelas i omdömeslösa radiostationer – och mobiltelefoner (samtliga låtar går att ladda ned som ringsignaler för tjugo kronor styck) resten av året.

Bästa spår:”Obsession” (Army of Lovers-cover, för något slags sentimentalt värdes skull).

Jonna Sima