Har bäst före-datum

Maskinen – ”Boys II men” (Klubb)

Foto: Universal
MUSIK

Är Maskinen riktig hiphop eller inte? Har de snott Wu-Tang Clans klassiska W eller Method Man-M:et till sin logga? Är det äckligt, roligt eller coolt när Frej och Afasi klär sig som kvinnor i videon till ”Pengar”? Det är inte jag som undrar utan hundratals fans och hatare. På hiphopforumet whoa.nu, på youtube och i flera andra kommentarsfält diskuteras nämligen de frågorna vilt. Till och med snacket om vilka som egentligen ingår i Maskinen ger upphov till ganska upprörda meningsbyten.

Ända sen singeln ”Alla som inte dansar” släpptes för två år sen har Maskinen provocerat med sin kombination av rap, pumpig dansmusik och annorlunda texter. Och lyckas samtidigt med något som den mer traditionella svenska hiphopen inte klarat på länge: att slå igenom hos svennarna.

På debuten blandar Afasi och Slagsmålsklubben-Frej, tillsammans med in­lånade gäster och producenter som Filthy och Johan Hugo från The Very Best, knorrig techno, baile funk och popkänsla till en kul men lite störig klubbmix.

Ying Yang Twins dampighet möter Dj Assaults skamlöshet i ett svenskt Major Lazer skulle man kunna säga.

Att en teknisk duktig rappare som Afasi inte snöat in på såsiga 90-talsbeats utan rappar över moderna, partyhöjande produktioner är befriande. Det bästa med Maskinen och den nya hiphopgenerationen är att rap på svenska äntligen får vara flera saker. Allt behöver inte låta likadant eller tas på blodigt allvar jämt.

Risken kan vara ett kort bäst före-datum och för den stressat trendkänslige känns nog en del på plattan redan passé. Men en överdos hetsigt hipstriga danslåtar är lågt pris att betala för en kul fest.

Bästa spår: ”Kärlek vid sista ögonkastet”.

Jenny Seth