Sheryl har soul

Sheryl Crow – ”100 miles from Memphis”

Inte så hittig – men sympatisk. Foto: AP
Inte så hittig – men sympatisk. Foto: AP
MUSIK

POP Soul har allltid lurat under ytan i Sheryl Crows musik och nu, på sitt sjunde album, tar hon steget fullt ut och hyllnar den soul hon växte upp med hemma i Kennett, Missouri.

Den soul som föddes i Memphis, mindre än 20 mil bort. Den som Otis Redding gjorde odödlig på skivbolaget Stax på 60-talet och utvecklades av Al Green på 70-talsinspelningar för Hi Records.

Crow gör även här sin typiska softa radiorock men produktionen andas Stax och Hi och Muscle Shoals-studion i Alabama.

Ett av de mest lyckade spåren är faktiskt en cover. ”Sign your name”, Trence Trent D’Arbys jättehit från 1988, gör sig väldigt bra i den här mjukt komprimerade produktionen med fet orgel och stråkar. Crow får hjälp av självaste Justin Timberlake med den passionerade texten.

I ”Eye to eye”, ger hon sig på reggae ur ett slags retrosoulperspektiv, och även här hittar hon och producenterna Doyle Bramhall II och Justin Stanley en tilltalande intimitet. Att det är Keith Richards som spelar gitarr hjälper möjligen till.

Resten av plattan kastar sig lite lagom vilt mellan cool nattfunk i ”Roses and moonlight” och en kanske inte helt nödvändig cover på Jackson 5-klassikern ”I want you back”, som en hyllning till vännen Michael.

”100 miles from Memphis” är kanske inte Sheryl Crows mest hitspäckade album men utan tvekan ett av de mest sympatiska.

BÄSTA SPÅR: ”Sign your name”.