Gör stilsäker stadiumgoth


White Lies – Ritual

dödsångest light White Lies klär sig själva och sin musik i begravningskostym.
dödsångest light White Lies klär sig själva och sin musik i begravningskostym.Foto: Foto: UNIVERSAL
MUSIK

POP Joy Divisions skugga vilar fortfarande över popkulturen. Senast jag påmindes om bandets magnetiska mörker var i ”The trip”, den bästa brittiska tv-serien sedan ”The office”. Huvudrollsinnehavarna Steve Coogan och Rob Brydon bilar över böljande brittiska kullar, förbi stenmurar och bräkande får, till soundtracket av ”Atmosphere”.

Och precis som Steve Coogan påpekar passar de förödande pukorna precis lika bra på landsbygden som i industriella förortslandskap. Det är en mycket mäktig scen och en påminnelse om varför alla vill vara en del av arvet efter Joy Division.

White Lies, till exempel. Tre pojkar i sin blommande ungdom som borde göra saker som andra pojkar gör. Dricka pints på puben, spela fotboll i parken, kanske åka på semester till Magaluf. Men inte White Lies.

De träffades genom sitt gemensamma intresse för döden och deras garderober är ständigt på väg till ännu en begravning.

På sitt andra album är Londonbandet stundtals väl nöjda med att vara ett Tears For Fears för tiotalet. Och här finns ingen lika hårresande sång som debutens ”Death”. Men trion gör, ursäkta ordvalet, ett goth försök.

I Bauhaus-aktiga ”Is love” låter det som om bandet bankar på bilplåt.

Refrängen i ”Bigger than us” är större än en glaciärspricka. Och ”Come down” strävar mot samma avgrundsdjupa vemod som The Smiths ”Last night I dreamt that somebody loved me”.

Men menar de väluppfostrade västra London-männen allvar med sitt allvar? Tja. ”Ritual” är kanske inte den mest autentiska dödsångest du kommer att höra i år, men nog en skicklig och stilsäker stadiumgoth i svarta strumpor.

Rob Brydon från ”The trip” får sista ordet.

”Everything has been done before. All you can do is do something someone’s done before but do it better or differently”.

FAKTA

BONUS:

BÄSTA SPÅR: ”The power and the glory” stegar i marschtakt in som albumets höjdpunkt. Refrängen vecklar ut sig som en panoramavy över ett oväder.

VISSTE DU ATT... Nöjesbladets Håkan Steen satte obarmhärtiga ett plus på White Lies konsert på den allra sista Hultsfredsfestivalen?

LYSSNA OCKSÅ PÅ: ”Unknown pleasures” och ”Closer”. Få band låter så förbluffande moderna som Joy Division, trettio år efter Ian Curtis självmord.