Chosefri hårdrock

till Bullet – ”Highway pirates”

Jämnstark studiobedrift från Småland.
Jämnstark studiobedrift från Småland.Foto: STINA SVANBERG
MUSIK

HÅRDROCK Till syvende och sist handlar allt om rätt förhållningssätt. Om att ha en lika kompromisslös som pretentionsbefriad inställning till det musikaliska verket som det naturligt faller ett gäng lantissjälar sprungna ur den kronobergska myllan.

För det är så. Bilden av Bullet är i nio fall av tio avsevärt mer fängslande än dess kreativa åstadkommanden. Ett konstaterande som gör att då landets största hårdrockspublikationer ägnar spaltmeter åt kvintetten så fästs mer uppmärksamhet vid kladdkakor, försäljningen av nitbeklädda träskor och om medlemmarnas förbluffande dryckesvanor än åt att den har ny musik att presentera.

Sett med all journalistisk konsekvens är detta helt befogat. För gruppens tredje album nödgar få beskrivningar som inte har yttrats in absurdum – antingen beträffande Smålandstruppens egna utgåvor eller om förebildernas prestationer.

Lika mycket som föregångarna är ”Highway pirates” nämligen en okonstlad och chosefri skiva som fordrar få beskrivande adjektiv. I stället är den en jämnstark studiobedrift där AC/DC, alkohol, Accept och agrar envishet är lika bidragande som att Saxons Biff Byford bjuder på en busvissling till titelspåret.

Det är en skiva där attityden och helhetens engagemang talar högre än de enskilda låtarna. Och det är också där som Bullet träffar mitt i pick.

Bästa spår: ”City lights”.