Övertygar både nya och borttappade fans


Bright Eyes - The people’s key

MUSIK

ROCK Fyra år efter ”Cassadaga” kan det vara svårt att hitta hem på Bright Eyes åttonde album. Här är fioler, steelguitar och organisk folkproduktion långt borta. Parallellerna till Dylan är svårare att dra. Utgår man däremot från att Conor Oberst sagt sig vara mätt på rotig americana är ”The people’s key” mer logisk.

Rakare, rockigare och mer elektroniskt tänjer han ljudbilden från ”Digital ash in a digital urn” men med betydligt starkare och tillgängligt material. Det håller inte hela vägen men framförallt första halvan av Bright Eyes återkomst är lysande. Och intressant nog att övertyga både nya och borttappade fans.

BÄSTA SPÅR: ”Jejune stars”.

FAKTA

➕➕➕➕ Bright Eyes - The people’s key

Polydor/Universal