Måttligt omtumlande nyinspeningar

till Mustasch - The new sound of the true best

MUSIK

HÅRDROCK Utgåvor som den här gör recensionsuppdraget extra utmanande då dess blotta existens är högst diskutabel. All gängse bedömningsstandard är nämligen obrukbar när det till största delen handlar om nytolkningar av redan utgivet material.

Som sådant är genomförandet förvånansvärt dogmatiskt. Förutom en stråkförsedd ”I'm frustrated” petar Mustasch snarare försiktigt i detaljerna än tar tillfället i akt att göra om ett dussintal av sina mest välkända kompositioner. Nog för att bland andra ”Black city”, ”I hunt alone” och ”Monday warrior” låter några hårstrån grövre och läckrare i de nya versionerna – när möjligheten att skapa ny spänning mitt i allt det välkända inte tillvaratas blir utfallet inte heller speciellt omtumlande.

Kollektionens enda grundexklusiva inslag är inte heller något som får ens världsbild att skakas i grundvalarna. ”Angel's share” är förvisso en behaglig kindklapp som låter mer The Cult än Ian Astbury och hans mannar har gjort sedan ”Sonic temple”. Men stycket känns likväl som en bagatell och ligger en bra bit under högstanivån.

BÄSTA SPÅR: ”Down in black”.