Musik

Filofaxpoesi

➕➕➕
Avril Lavigne - Goodbye lullaby

POP Vissa växer upp fort. Trots sin ringa ålder av tjugosex har den kanadensiska popstjärnan Avril Lavigne tre album, flera filmroller och ett äktenskap bakom sig. Hon har även, sedan tre år, en egen klädlinje och finns såklart som doft. För att inte nämna den obligatoriska filantropin.

Allt ovanstående till trots verkar hon nästan besatt av att bli tagen på allvar, vara vuxen, fly sjuttonåringen som sjunger punk i cheerleaderkläder.

Men musiken vägrar liksom lyda. Likt en infantil fjortonåring trycker den tugummi under köksbordet, stannar uppe sent med killen från fotbollslaget och skaffar ännu en piercing i ögonlocket. Avril sjunger fortfarande att hon är en crazy bitch som spelar fucking crazy rock’n’roll till ljudet av Offspring-gitarrer.

Tillvägagångssättet är välbeprövat. Alanis Morrissettes radiovänliga cynismer möter Blink-182:s polerade punk. Men så länge Lavigne och hennes låtskrivarstab tvingar mig att förgäves söka med ficklampa efter en dålig refräng finns ingen anledning att förmyndarmässigt hindra festen.

”Wish you were here” kommer att spelas om och om igen i flick- och pojkrum från Kanada till Australien. ”Damn. Damn. Damn. What I’d do to have you here. Here. Here. I wish you were here”. Effektiv filofaxpoesi.

BÄSTA SPÅR: ”Wish you were here”.

FAKTA

➕➕➕ Avril Lavigne - Goodbye lullaby

RCA/Sony