Marina känns redan självklar på scenen

till Marina
& The Diamonds

Blandar friskt Marina Diamandis blandar obehindrat influenser från bland andra Kate Bush, Lady Gaga och PJ Harvey. Resultatet blir ett discorockigt paket, skriver Nöjesbladets recensent.
Blandar friskt Marina Diamandis blandar obehindrat influenser från bland andra Kate Bush, Lady Gaga och PJ Harvey. Resultatet blir ett discorockigt paket, skriver Nöjesbladets recensent.
MUSIK

Alla influenser är lika nära i dag, gamla som nya. De popkulturella reglerna blir allt färre och blurrigare, trenderna allt snabbare.

25-åriga Marina Diamandis är en ganska typisk artist av sin tid. Hon vill vara konstnärlig som Kate Bush, publikfriande hittig som Lady Gaga, expressiv som PJ Harvey, glamgothig som Danielle Dax (om någon minns henne) och popenergisk som Gwen Stefani.

Allt i samma discorockiga paket, och det känns märkligt naturligt.

Bandet pumpar på

Den grekisk-walesiska sångerskan känns efter bara ett album väldigt självklar på scenen, som att hon dompterat publik betydligt längre. Hon har ett blinkande hjärta på magen, slänger på sig ett par tv-formade solglasögon i ”Oh no!” och ett slags karikerad baseballjacka i USA-skildringen ”Hollywood”.

Bandet (som inte är The Diamonds, det är tydligen vi i publiken) pumpar på med lightskruvad electropop och kraftiga 80-talsfläktar. Sångerskan kastar rösten mellan allvarsamt mörker och vild falsett, gärna med en lite teatralt förstärkt accent.

Säger det snyggt

600 på Nalen får 70 ambitiösa minuter av en artist som kanske ännu inte har så mycket väsentligt att säga oss och ibland målar det på väl tydliga plakat.

Men hon vet hur man säger det snyggt. Och i sin vilja att göra konst av underhållning och underhållning av konst är hon troligen något riktigt starkt på spåren.