Ett helt strålande musikaliskt möte

POP Att Salazar Brothers och Mando Diao är en lyckad kombo, visste vi sedan innan. Det bevisades redan när hiphoparna rekryterades som producenter inför skapandet av Mando Diao-plattan ”Give me fire” 2009. Plötsligt uppdagens en ny, outforskad sida hos Borlängekvartetten. En djupare och mognare. Mer intressant. Förutom att Mando Diaos sound lyfte, måste också ett mer långvarigt tycke uppstått innanför Redline-studions väggar. Nu har nämligen popgruppens två frontmän; Gustaf Norén och Björn Dixgård bildat band med just Salazar Brothers. Tillsammans kallar de sig Caligola.

Gruppens första platta är en demokratisk historia. Alla får komma till tals. Alla får visa sina bästa sidor. Här finns den raspiga, på-liv-och-död-desperata sången och de självklara popmelodierna som vi förknippar Mando-herrarna med. Allt sida vid sida med Salazar-brödernas rytmer, hiphopfunkiga stil och känsla för intrumentala detaljer. Något som bäst träder fram i låten ”Forgive forget” (som är ett av albumets guldkorn). Medlemmarna i Caligola förenas också i sin kärlek till det retroaktiga soundet, så det kommer inte direkt som en chock att deras gemensamma baby påminner om såväl Motown som country och 60-talspop.

Trots att mycket är lånat från bandmedlemmarnas förebilder lyckas de skapa något unikt utifrån referenserna. Dessutom kan man höra spår av den mognare framtoningen som Salazar tillförde Mando Diao under 2009. Ett klart plus, förstås. Alla låtar kanske inte berör en ända in i själen men varenda takt vittnar om ett snillrikt musikaliskt hantverk där inget är lämnat åt slumpen. Det är genomtänkt och väljobbat utan att någonsin bli förutsägbart eller sönderputsat. Är man dessutom en vän av blåsslingor, stråkar och tjusiga instrumentala arrangemang har man mycket att hämta på Caligolas debut.

Albumet hade kanske vunnit på att vara lite tydligare. Ibland svävar det ut onödigt mycket, som exempelvis i fallet ”Capo”. Låten som består av ett långt snack blir bara en trist temposänkare. Men på det stora hela är projektet Caligola ett bevis på att Salazar, Dixgård och Norén inte bara är en lyckad kombo. De är a perfect match.