Modern danspop fylld med eufori

Så många får Pet Shop Boys ”Electric”

1 av 2 | Foto: AP
Pet Shop Boys.
MUSIK

POP Förra albumet ”Elysium” och nya ”Electric” verkar inte vara inspelade av samma personer. De är lika olika som yin och yang.

Där ”Elysium” var vemodig och tisdag förmiddag är ”Electric” ett dansgolv som peppras med laserljus. Pet Shop Boys har inte varit lika mycket klubb och disco sedan mästerverket ”Introspective”. Och precis som gruppens ”Domino dancing”-era bryter låtarna tidsenligt nog popformeln – bara två låtar av tio är under fem minuter långa.

”Electric” är producerad av Stuart Price som tidigare har arbetat med Madonna på ”Confessions on a dance floor”. Pet Shop Boys presenterar ett lika retrofuturistiskt sound.

I ”Axis” krockar italo­disco med Kraftwerks monotoni och en robotröst mässar om elektrisk energi. I ”Love is a bourgeois construct” gifter sig sarkasm med melankoli. Vilken annan grupp kan få in referenser till Karl Marx och operan ”King Arthur” från 1691 i en poplåt som inte ens skrämmer bort Aviciis publik?

När duon äntligen gör en Bruce Springsteen-cover väljer de ett albumspår från en av hans mindre kända skivor, ”Magic”.  Springsteens text i ”Last to die” passar för övrigt Pet Shop Boys så bra att Neil Tennant verkar ha skrivit den själv.

Men ingen låt förklarar ambitionerna med ”Electric” bättre än singeln ”Vocal”. Det låter som om Neil Tennant står blick stilla i stormens öga, omgiven av ett euforiskt rave:

”It’s in the music”...”it’s in the song”... ”this is my kind of music”... ”I like the singer, he’s lonley and strange”... ”everything about tonight feels right and so young”...

Pet Shop Boys lyckas fortfarande stå mitt i samtiden och fånga den oslagbara känslan att bli förälskad i popmusik.

Bästa spår: ”Thursday”.

FAKTA

Pet Shop Boys

Electric

X2/Playground