Edda på sina egna villkor ger mersmak

Magnasons turnépremiär är kompromisslös

1 av 4 | Foto: EMIL MALMBORG
MER ÄN BARA ’MONICA Z’ Den första halvtimmen sjunger Edda Magnason inte en ton från Monica Zetterlunds repertoar.
MUSIK

Edda Magnason ­bjuder inte på några gröna små äpplen. Hon är en ­artist som inte är här för att pleasa. Gud vet att vi behöver dem.

Den guldbagge-belönade filmdebuten har lämnat en vidöppen dörr för Edda Magnason som artist. Från att ha fört en tämligen skuggig indie-tillvaro, säljer hon nu ut Victoriateatern i gamla hemstaden Malmö tre kvällar i rad och under sensommaren kommer stor­bolagsdebuten.

Crossover-karriär

Hon har även skrivit kontrakt med en filmagentur i Hollywood, vilket möjliggör en nästan showbiz-­nostalgisk crossover-karriär som både skådespelare och artist, precis som en viss Monica.

Surrealistiskt att se

Magnasons porträttlika gestaltning av Zetterlund var så övertygande att det nästan är surrealistiskt att se henne som soloartist igen.

Är det den riktiga Edda? ­Eller spelar hon fortfarande jazzikonen från Hagfors?

29-åringen från Sjöbo ­begår turnépremiär inför en publik som hällt upp ett glas bättre rödtjut och säkert förväntar sig åtminstone en ”Sakta vi gå genom stan” ­eller ”Gröna små äpplen”.

Spelar outgivet

I stället säger Edda bara cheers, sjunger om mushrooms och miljöförstöring och spelar outgivet material. Efter ungefär en halvtimme kliniskt befriad från Monica Z-nummer börjar det tisslas och tasslas i publiken.

Då ­äntrar en man scenen och börjar - steppa. Musiken låter som om Björk sjungit i Fleetwood Mac under inspelningarna av ”Tusk”. Edda Magnason är definitivt någonting på spåren. Jag vill höra mer.

FAKTA

Edda Magnason

Bäst: Kompromisslösheten

Sämst: Jag har svårt för det mest teatrala, även om Edda känns mer självklar i sitt uttryck än uppenbara kabaré-kollegor som Maia Hirasawa.