Summerburst är glädjens festival – inte musikens

1 av 3 | Foto: Thomas Johansson
Summerburst i Göteborg.
ROCKBJÖRNEN

GÖTEBORG. Glädjen låter högre än musiken på årets Summerburst.

Samtidigt visar festivalen att den är långt ifrån redo för de popstjärnor som har bokats.

”Summerburst är helvetet på jorden för mig”, sa en vän när jag berättade att jag skulle besöka festivalen i år.

”Det måste ju vara den enda festivalen där folk inte är där för musiken”, sa en annan.

Låt oss börja med att ta itu med elefanten i rummet. Det finns fördomar mot Summerburst och enligt dessa är festivalen knappast en musikälskares lyckoland. Många anser det vara den svenska motsvarigheterna till Ibiza; i första hand ett svettigt festparadis, i andra hand en plats att få uppleva livemusik.

På väg till huvudscenen, där Zara Larsson snart ska spela, passerar jag ett killgäng. De har precis lämnat dj-duon Krewellas spelning när en i gänget plötsligt stannar upp. “Whoa, jag kan inte fatta att vi är här”, utbrister han i extas. En av kompisarna slänger armen runt om honom och de fortsätter att gå.

Ganska tomt framför Zara

När Zara Larsson intar scenen är området relativt tomt. Kanske beror det på molntäcket som vilar över Ullevi, kanske är 18.45 alldeles för tidigt för Summerburst-besökarna.
Men de som har tagit sig till spelningen avgudar henne. Det känns som en triumf. Sällan har den här typen av jubel och dedikerade hejarop — från lika många kvinnor som män — ägnats just kvinnliga popstjärnor.

”Är ni festsugna?”, frågar hon publiken i en brusande mikrofon. ”Jag vet att alla inte är här för mig men jag är så glad över att vara här”.

Ja, de är festsugna. Men det är också det enda de är. Det är som att publiken inte riktigt har fått grepp om hur de ska hantera en popstjärna på scen. För de som inte befinner sig längst fram är tjattret från folkmassan ibland högre än musiken från scenen.

Men publiken är inte att klandra. Scenen är inte gjord för manuella instrument, framförallt orkar den inte bära en sångröst av Zara Larssons kaliber. Hennes talang dränks och kvävs på den ihåliga scenen.

Publiken slutar aldrig pumpa

När Deadmau5 tar vid, på samma scen, blir det tydligt vilka skor som både festival och publik känner sig mest bekväma i. Houseproducenten tar fram sin ikoniska musmask  och ackompanjeras av ett öronbedövande jubel. I takt med genomträngande beats pumpar publiken knytnävarna i luften. De slutar aldrig.

När jag lämnar huvudscenen tänker jag på killen i extas. Oavsett musikaliska preferenser och vad en har för åsikter om Summerburst är det omöjligt att förneka; det här är glädjens festival.

Summerburst är hånglande tonårspar, dansande fötter och känslan av att sommaren är på ingång. Trots att ett molntäcke vilar över festivalområdet. Om det här är attribut som tilltalar dig borde du ta dig till Ullevi under lördagen när glädjen och festen fortsätter med akter som Steve Angello och Eric Prydz på scen. Om inte kan jag trösta dig med att det är 68 dagar kvar till västkustens nästa stora stadsfestival Way out west.

FAKTA

Bast & sämst

BÄST: Glädjen och peppen bland besökarna.

SÄMST: Festivalen är inte anpassad för de akter utan dj-utrustning.

SÄMST 2: Stölden i pressrummet. Skänker en tanke till alla er som blev av med utrustning och material.