Kan bli en klassiker

Bruce vill – men kämpar mot en håglös publik

Bruce Springsteen och E-street band i Parken Köpenhamn.
Foto: DRAGO PRVULOVIC
Bruce Springsteen och E-street band i Parken Köpenhamn.
ROCKBJÖRNEN

KÖPENHAMN. Det vill sig inte riktigt.

Showen svajar och kränger och slirar och dör och återuppstår inom loppet av tre timmar.

Men visst finns det potential.

Det kan verkligen bli två klassiska kvällar på Ullevi till helgen.

avmätta åskådare Springsteen tar i – men publiken är kallsinnig. Markus Larsson hoppas på bättre engagemang på åskådarplats när Bossen intar Ullevi i helgen.
Foto: DRAGO PRVULOVIC
avmätta åskådare Springsteen tar i – men publiken är kallsinnig. Markus Larsson hoppas på bättre engagemang på åskådarplats när Bossen intar Ullevi i helgen.

Något är sannerligen på gång.

Bevisen finns mitt framför era ögon.

Titta själva på låtlistan härintill. Den kanske inte når upp till det fantastiska setet som E Street Band fyrade av i Milano för några dagar sen, men ...vissa partier känns ändå rätt häpnadsväckande.

Blandar och ger

Bruce Springsteen har på senare tid övergett den trygga formeln där senaste albumet ”Magic” fick vara showens ryggrad.

Han blandar och ger och spränger in både klassiska älsklingar och sällsynta rariteter i en allt mer omtumlande fart.

Nu känns det plötsligt som om vad som helt kan hända.

Nu verkar allt möjligt.

Det beror bland annat på att fansens önskemål blivit ett stående inslag. Publiken håller upp skyltar och lappar och plakat med olika låttitlar och Springsteen plockar upp alla som han tror att bandet kan leverera.

I Köpenhamn har han till slut hela famnen full av handskrivna önskningar.

Men det mest imponerade är Springsteens enorma inställning och inspirerade vilja.

Grenslar flickhuvud

Han försöker hela tiden krympa avståndet mellan scenen och publiken genom att hoppa ner bland åskådarna. Vid ett tillfälle grenslar han nästan en flickas huvud.

Och i ”Spirit in the night” tar han i så mycket att man börjar tugga på naglarna. Det känns som att en hjärtattack står och knackar på dörren.

Ger sig inte

Allt är dock inte lika magnifikt.

Det beror främst på det svaga gensvaret från publiken. Utan det betydelsefulla samspelet tappar musiken en viktig dimension. Och efter ett tag börjar E Street Bands energi att mattas.

Men de ger sig inte. Inte ens efter en lång svacka i mitten.

De hamrar fram extranummer efter extranummer. När ett av dem inte fungerar hivar de fram ett till. Och ett till. Och ett till ...

De kämpar, trots motståndet, fram en tung och mullrande final.

Efter tre timmar börjar man sakta förstå vad turnén egentligen handlar om, varför Springsteen försöker krama ur den allra sista droppen från varje show.

Vackraste avskedet

För det blir förmodligen inte en vända till. Det finns ingen fortsättning.

E Street Band lär knappast ge sig ut på vägarna igen om fyra, fem år.

Därför träffar också ”Bobby Jean” hårt i kväll. Mycket hårt.

Det är fortfarande tidernas vackraste avskedsbrev.

Ett sista tack och farväl.

FAKTA

Bruce Springsteen and The E Street Band

Plats: Parken, Köpenhamn.

Publik: 47 000 (fullt).

Längd: 3 timmar, förbluffande nog.

Bäst: ”Spirit in the night”, ”Something in the night” och ”Bobby Jean”.

Sämst: ”Gipsy biker” och publikens lama entusiasm.

Fråga: Får vi höra ”Sandy” på fredag? Eller ”Rosalita”? Eller ”Independence day”?