"Allt annat hade varit tidernas största skandal"

Han bjuder upp till dans varje år. Ber er läsare att tvåla till hans musiksmak riktigt ordentligt. Efter galan kommenterade Aftonbladets musikredaktör Markus Larsson samtliga av kvällens vinnare.

Här är hans omdömen, kategori för kategori.

Amanda Jenssen (Årets kvinnliga artist och Årets nykomling):

– Jag tillhör en av de få kritiker som hyllade Amanda ordentligt när hon släppte sin platta. Ser det som en liten upprättelse. Personligen hade jag kanske valt Robyn, och som nykomling Lykke Li. Men Amanda är en värdig vinnare, helt klart.

Lars Winnerbäck (Årets manliga artist):

– Ett mått på hans otroliga popularitet, en folkets trubadur. Förbluffande bred, både på Svensktoppen och bland creddpajasarna. Inget att snacka om i den här kategorin.

Håkan Hellström (Årets svenska album och Årets live-akt):

– Fantastiskt skönt och roligt – det var ju snubblande nära att Kent vann med en samlingsbox, med en ny låt på. Håkans platta är den svenska platta som SKA ha en Rockbjörn.

– Likadant i livekategorin. Allt annat än Håkan som vinnare här vore tidernas största popskandal. När det kommer till livemusik i Sverige är det Håkans universum. Ingen annan når dit, ingen annan är ens i närheten.

Ola Svensson (Årets svenska låt):

– Idol-Olle, eller vad han heter, får vi säkert se mer av i framtiden. Gläder mig mycket. Årets största hurra.

Takida (Årets svenska grupp)

– Eskilstunas Depeche Mode slogs av Takida. Jag förstår inte Takida ett förbannat dugg, men de är en fascinerande tidsmarkör. De har byggt upp karriären vid sidan av etablerade medier. Och visst , jag kan inte, hur jag än vrider på det, säga något annat än att ”Curly Sue” har en förbannat stark melodi.

Duffy (Årets utländska artist):

– Lite överraskande att Duffys retrosoul är så himla populär att den slår ut både Katy Perry och Pink. Hade själv gissat på att Katy Perry skulle sopa banan här. Men Duffy är ett helt okej val.

Coldplay (Årets utländska grupp, Årets utländska låt, Årets utländska album):

– Har förutspått i ett decennium att Coldplay är nya U2. Nu verkar det ha blivit så. Den stora svulstiga arenarockens flagga bär de nu med stolthet. Tre björnar hade jag inte gissat eller räknat med, men det finns inte mycket att säga och är ett mått på att de är störst bland de nya dinosaurierna. Förbannat glädjande att ”Viva la vida” blev årets låt, men jag hade i den kategorin personligen föredragit The Killers ”Human”.

ABBA (Årets lifetime achievement):

– Inget att diskutera här. Vem skulle annars vunnit? ABBA är en del av den svenska folksjälen och ständigt lika närvarande som sill på julbordet. Det finns inte någon svensk artist som inte inspirerats, omedvetet eller ej. ABBA växer man upp med, ABBA är nåt man måste gå igenom. Som en popkulturell pubertet ungefär.

Billie The Vision And The Dancers (Årets Myspace-pris):

– Ingen koll, kan inte minnas att jag lyssnat på dem. Det är väl ett tecken på att gubbar som jag själv borde skaffa lite bättre koll.