Anvil har kul på fullt allvar

till kultbandet

ROCKBJÖRNEN
Steve Kudlows smajl smittar av sig.
Steve Kudlows smajl smittar av sig.

NORJE. Det här är på ett verkligt sätt svårbedömt. För utan att ha den där ironiska skruven är den kanadensiska trions hela uttryck en lika effektiv drift med heavy metal-klichéerna som det Steel Panther håller på med.

Tramsar aldrig

Men i Anvils fall så är det inget spex. Inget medvetet trams. Och definitivt ingen djupdykning innanför någons kalsonglinning.

Gruppen, för den breda allmänheten mest känd genom Sacha Gervasis såväl underhållande som tragiska dokumentärfilm, tar sin metal på största allvar.

Men är också så övertygade i sin kärlek till den musikaliska yttringen att även en isglass skulle kunna smälta av ren förtjusning.

Spelar med tänderna

Det är liksom hjärtevärmande att se Steve ”Lips” Kudlow spela med tänderna, prata igenom gitarrmikrofonen och skämta om kala hjässor.

Denna uppenbara entusiasm smittar av sig, och gör att man för en stund glömmer att den framförda musiken ofta är lika träig som en golvplanka.

FAKTA

Anvil

Dio Stage, Sweden Rock.

Bäst: ”Lips” glädje gör det jackan och mössan inte mäktar med – den värmer. Sämst: Lätarna är i bästa fall rätt habila. Inte mer.