Allsångspunk – med lite hår

till Bad Religion

ROCKBJÖRNEN
Veteran Greg Graffin tacklar tre decennier i branschen med värdighet och glatt humör.
Foto: Foto: MARTIN RÖRBERG/ROCKFOTO
Veteran Greg Graffin tacklar tre decennier i branschen med värdighet och glatt humör.

GÖTEBORG. Ett 30-årskalas kan ibland vara något riktigt ångestframkallande.

Men Los Angeles-veteranerna tacklar tre hela decennier i branschen på samma sätt som så mycket annat i tillvaron – med värdighet, inlevelse och ett glatt humör.

Det märks inte minst på de stora leendena som bland andra sångaren Greg Graffin och basisten Jay Bentley spricker upp i före ”Do what you want”, själva starten på ett timslångt och karriäromspännande firande.

Intellektuellt trassel

Oväntat besök från förr dyker upp i form av ”When?”, ”Flat earth society” och ”No direction” och utgör därmed välkomna inslag i den 22 låtar långa kavalkaden. Det måste påpekas: skarpare allsångspunk med lite hår på hjässan men desto mer intellektuellt trassel innanför pannbenet kan du inte hitta.

Ovanligt slarviga

Men inte ens världens bästa band gör principfast fantastiska spelningar. Och i kväll framstår Bad Religion som ovanligt slarviga. Det blir tydligt då frontmannen blandar ihop textrader, då vanligtvis stabile trummisen Brooks Wackerman vispar fel eller då gitarrattacken blir ovanligt sladdrig.

Men vid 30 års ålder är det väl naturligt om några ålderskrämpor börjar göra sig påminda.

FAKTA

Bad Religion

Red Stage, West Coast Riot.

Bäst: ”Sorrow”. Sämst: Den allmänna slappheten.