Svindlande musik mitt i vansinnet

till The Dillinger Escape Plan

ROCKBJÖRNEN
Far runt som en vettvilling.
Far runt som en vettvilling.

GÖTEBORG. Hela inramningen och utförandet blir på något sätt tokigt.

På den mest omfångsrika scenen far ett gäng vettvillingar runt som om de jagades av döden själv, och slungar fram hårt synkoperade rytmer i överljudshastighet med en träffsäkerhet som imponerar.

Näve med häftstift

Mitt i allt detta vansinne lyckas det ändå uppstå musik som får tanken att svindla. Den svänger rastlöst mellan friformsjazz, matematiskt fulländad metal och udda elektronika. Ofta i en och samma låt. Som om konventionella låtstrukturer mest vore gjorda för att fista med en fusionnäve fylld med häftstift.

Därmed är det 45 intressanta och intensiva minuter. Men insikten om hur fantastiskt det hade varit i festivalens mindre tält är svår att komma runt.

FAKTA

The Dillinger Escape Plan

Black Stage, West Coast Riot.

Bäst: ”Sunshine the werewolf”. Sämst: Avståndet till publiken försvårar kontakten.