Landar direkt i bröstkorgen

Regina Spektor är destruktivt tjusig

Stillsamt Militant rörande är det när Regina Spektor spelar ”Après moi”, den första låten hon spelar efter att ha pratat om den förre detta bandmedlemmen Dan Chos drunkningsolycka.
Stillsamt Militant rörande är det när Regina Spektor spelar ”Après moi”, den första låten hon spelar efter att ha pratat om den förre detta bandmedlemmen Dan Chos drunkningsolycka.
ROCKBJÖRNEN

För nio dagar sedan, under pågående turné i Schweiz, drunknade Regina Spektors cellist Dan Cho. Han begravs i dag.

Det är förklaringen till stämningen här.

Folk som såg henne på förra turnén har beskrivit henne som ”sprallig”. Jämfört med nu är det en motsatsbild. Det här är en lågmäld, långsam föreställning, upphängd mot en rosamolnig, solregnig himmel. Det är många gånger destruktivt tjusigt. Det är många gånger bedövande statiskt.

Slutet fastnar

”Blue lips” försvinner i publikprat, slutet fastnar i novellvisorna ”Somedays” och ”Genius next door”. Samtidigt är ”Better”, ”One more time with feeling” och ”Laughing with” supereffektiva, landar direkt innanför bröstkorgen, som vore de målsökande efter drabbande beröringspunkter.

Lugn festivalupptakt

Det krävs stunder som larmiga, dramatiska ”Machine” för att ta kommando över kvällen, denna lugna festivalupptakt. Med en trummis och en violinist hamrar hon ut den över området, tvingar sig in i sorlet.

Lika militant rörande är hon i bestämda ”Après moi”, den första låten hon spelar efter att ha pratat om Dan Chos olycka.

”I must go on standing”, sjunger hon, med autentisk laddning i varje ord.

Det är värdigt och samlat, terapeutiskt och stillsamt.

FAKTA

Regina Spektor

Konsert på Arvikafestivalen. Bäst: ”Machine”. Sämst: Andra hälften.