”Det blir fest i dagarna tre”

Tio år efter första släppet firar Mustasch med jubileumsskiva

Mustasch.
Mustasch.
ROCKBJÖRNEN

De bildades en nyårsafton timmen före tolvslaget.

Nu är jubilerande hårdrocksbandet Mustasch bland de största i Rocksverige.

– För mig var det här sista chansen, säger sångaren Ralf Gyllenhammar.

"SNART 50" Ralf Gyllenhammars band Mustasch släppte sin första ep 2001. Sedan dess har de släppt sex album och ett sjunde, med nyinspelningar av sina största hits, är på väg. Några planer på att lägga av finns inte. ”Jag fyller 50 snart, men kommer hålla på länge till”, säger han.
"SNART 50" Ralf Gyllenhammars band Mustasch släppte sin första ep 2001. Sedan dess har de släppt sex album och ett sjunde, med nyinspelningar av sina största hits, är på väg. Några planer på att lägga av finns inte. ”Jag fyller 50 snart, men kommer hålla på länge till”, säger han.Foto: CAROLINA BYRMO

De har rockat, turnerat och festat sig upp till Sveriges största rockscener. Nu firar Mustaschs första album ”The true sound of the new west” ett decennium och festen kan fortsätta.

– Det brukar alltid bli fest i dagarna tre, säger Ralf Gyllenhammar.

Bandet har tio år efter första skivsläppet hunnit spela in ytterligare sex album varav de två senaste har blivit utsedda till Årets hårdrock på Grammisgalan. Sångaren Ralf Gyllenhammar har även medverkat i program som ”Så ska det låta” och ”Körslaget” och därmed bidragit till att öka bandets exponering ytterligare.

Jobbade i hamnen

Det var på nyårsafton 1997 som grunden till bandet lades.

– Vi hade druckit middag och bestämde oss för att ta en bild på alla fyra. Klockan var då 23. Det är den första bilden på bandet.

För Ralf Gyllenhammar var Mustasch den sista musikaliska chansen. 32 år gammal och två tidigare misslyckanden i banden i B-Thong och Grindstone hade han inte råd med ännu ett ekonomiskt nederlag.

– Jag har haft ströjobb vid sidan om hela tiden. Bland annat jobbade jag i hamnen i Göteborg.

Drygt tre år efter att gruppen bildats kom de så efterlängtade skivsläppen. Ep:n ”The true sound of the new west” följdes av ”Above all” som blev gruppens första fullängdsalbum och belönades med en grammisnominering för Bästa hårdrock.

Även nästa album ”Ratsafari” blev nominerad till en Grammis. Men gruppmedlemmarna levde fortfarande under existensminimum.

Hotade reporter med stryk

– Jag hade kanske 4 000 kronor i månaden, säger Ralf Gyllenhammar.

Med framgångarna följde en upptrappad mediebevakning. Ralf Gyllenhammar säger att han inte brukar ha några problem med journalister.

Efter en spelning i Malmö tog tålamodet dock slut. En alldeles för närgången fotograf skulle visa sig vara för mycket.

– Jag ryckte tag i kameraremmen så att han tappade balansen.

En av de mer kända incidenterna ägde rum förra året. En alltför berusad Ralf Gyllenhammar avbröt en intervju som bandets gitarrist gjorde med tidningen Dalademokraten samtidigt som han hotade journalisten Jonas Stentäpp med stryk.

– Jag kommer inte ihåg någonting av det. Jag ringde och bad om ursäkt så fort jag fick reda på det.

I samband med jubileet släpper Mustasch en skiva med nyinspelningar av bandets bästa låtar.

– Jag fyller 50 snart, men kommer hålla på länge till, säger Ralf Gyllenhammar.

FAKTA

Mustaschs största ögonblick enligt Ralf

När bandet bildades 1997.

När vi släpper vår allra första EP. Då kändes det att det var på riktigt.

Våra grammisnomineringar från 2002 och 2003.

Vårt allra första tv-framträdande. Det var 2001 i ett program som hette ”Vera”. Vilken kanal det var kommer jag inte ihåg. Bassisten var så nervös så han fick en blackout och kom inte ihåg någonting från inspelningen.

Arvikafestivalen. Jag tror det var 2002 och Hellacopters kommer in till oss. Då tänkte man: ”Wow, Hellacopters. Riktiga kändisar, som kommer för att träffa oss”.

Roskildefestivalen. Jag kommer inte ihåg vilket år det var. Men vi fick spela på den näst största scenen. Och det var så mycket folk. Vi drar igång första låten och jag inser att jag inte har någon aning om vad första låtraden är. Jag går över till basisten som inte heller har någon aning. Folk trodde vi var hur coola som helst som stod där och körde ett långt intro. Men egentligen var det panik på scenen. Jag tror aldrig vi har fått så bra recensioner.