Sårbar soul och riffglad distrock

till Band Of Horses på Annexet i Stockholm

Får känslor att dallra Ben Bridwell i Band of horses på Annexet på måndagskvällen.
Får känslor att dallra Ben Bridwell i Band of horses på Annexet på måndagskvällen.Foto: Jerker Ivarsson
ROCKBJÖRNEN

För bara några år sedan var det nästan som att man kände, eller kände till, alla i Sverige som gillade den sorts genomamerikanska rock som Band of horses representerar.

2006 såg jag dem på Emmabodafestivalen inför några hundra halvintresserade weekend hippies. Nu fyllder skäggmännen från South Carolina Annexet med 3 700 hängivna fans.

Syrerik bergscountry

Att så många numera bryr sig om Ben Bridwells filmiska bilder av livets inte alltid så vackra villkor är lika oväntat som glädjande.

Men förmodligen handlar det även en hel del om att Band Of Horses har ett tyngre och lite mer direkt tilltal än många andra av den nutida flanellrockens främsta.

Det är sårbar, syrerik bergscountry med soul i botten, men även riffglad distrock med rejäla klumpar bly i skorna. De sorgsna melodierna gillar dessutom både att flyta ut i rymden och varva upp på motorvägen, på ett ovanligt oblygt americanaromantiskt sätt.

Och det är väl någonstans i den skarven som Band of horses får så många känslor i dallring.

Lättfotad 70-talspop

Kvällens tjugo låtar är en palett av bandets alla nyanser.

I en roligare lokal än Annexet hade förmodligen ännu fler färgtoner kommit fram, men Bridwell lyckas ändå vrida fram massor ur gamla ekodrömmen ”The funeral” och den lättfotade 70-talspopen i nya ”Compliments”.

FAKTA

Band Of Horses

Konsert på Annexet, Stockholm.

Bäst: Keyboardisten Ryan Monroes harmonier i ”Older”. Sämst: De spelar inte sin Pavement-cover ”Summer babe”.