Dagens namn: Fabian, Sebastian
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Han måste ha ett plus till

Markus Larsson: Fegt att ge Håkans skiva en fyra

Vi vänder blad och ser framåt Självklart är det fem plus som Håkan Hellströms nya skiva förtjänar. Markus Larssons ursprungliga recension tynar bort i våra minnen.   Vi vänder blad och ser framåt Självklart är det fem plus som Håkan Hellströms nya skiva förtjänar. Markus Larssons ursprungliga recension tynar bort i våra minnen. Foto: Linnéa Pettersson/Rockfoto

    Förlåt. Sorry. Désolé.

    Jag satte fyra plus på Håkan Hellströms senaste skiva ”2 steg från paradise”. Det var käpprätt åt fanders. Och unika artister förtjänar speciella undantag. Lagom till Hellströms turnépremiär i Göteborg i morgon publicerar vi därför en ny recension av samma skiva, för första och sista gången.

    Rätt ska vara rätt. Framför allt när det gäller betyg.

POP Det gick åt helvete.

Men vad väntade jag mig egentligen?

Redan när jag fick Hellströms nya skiva i min hand – i god tid före recensionens avskyvärda deadline, för en gångs skull – visste jag att jag aldrig skulle lyckas sätta rätt betyg.

Jag siktade lågt från början. Stålsatte mig för att inte bli berörd. Försökte vara falskt professionell i stället för att lyssna med hjärtat.

Hellström behöver inga fler superlativ och lovord. Jag har själv levererat alldeles för många av dem. I dag känns det bara som om de står i vägen.

Fem plus skulle spela alla jävlar i händerna, de misslyckade amatörerna som klagar och hatar och tycker att artister ska sjunga rent och klart och vara lika tillrättalagda som väderrapporterna på TV4. Eller de som står vid sidan av med skeptisk min och armarna i kors och tycker en distanserad hållning och attityd är moderiktigt och fint och DN Kultur.


Jag glömde att jag inte skriver för dem. Jag glömde att jag skriver för alla som står längst framme vid scenen och gråter och dansar och förstår.

Jag hade inte tid att tänka efter. Kritiker som recenserar skivor har alltid för lite tid. Fan tog bofinken och jag satte en feg fyra. Fyra plus är tryggt och skadar ingen och säger, i fallet Håkan Hellström, absolut ingenting.

Och precis som ”Ett kolikbarns bekännelser” – jag visste det! – fortsatte ”2 steg från paradise” att växa.

Melodierna i ”Saknade till havs” och ”Shelley” har envist knackat på min axel varenda gång jag druckit för mycket på den lokala puben. Jag har vridit upp volymen på balladerna ”Jag vet vilken dy hon varit i” och ”Vid protesfabrikens stängsel” så fort en gammal vän från förr hört av sig på Facebook. Jag kan nynna texten till den oerhörda ”Du är snart där” i sömnen.


Bara titelspåret råkar vara en besvikelse. Resten är, i brist på bättre ord – alla tog ju ändå slut redan 2005 – lallimumma (väldigt bra).

Jag har gått som en annan professor Balthazar i min lägenhet – runt, runt, runt – ända tills vardagsrumsgolvet blivit så slitet och urgröpt att jag nästan trillat ner till grannen. Stirrat ut genom fönstret. Svurit och legat sömnlös och svikit mitt uppdrag.


Fyra plus var inte bara för snålt. Det var fel. Sorry. Det är för djävligt. Men nu rättar jag till mitt misstag, för första och enda gången.

Nu har det sista och femte och förlorade plusset hittat hem.

SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
Om Aftonbladet