Kul och vackert

till Tom Jones

ROCKBJÖRNEN
Kommer hem Tom Jones har äntligen börjat sjunga den musik som han alltid har haft närmast hjärtat.
Kommer hem Tom Jones har äntligen börjat sjunga den musik som han alltid har haft närmast hjärtat.Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

Det var country, blues och gospel som fick Tom Jones att verkligen tända på musik.

När han uppträdde på Caesars Palace i Las Vegas på 60- och 70-talen brukade han och Elvis Presley, som showade på Hilton, ses på ett hotellrum och sjunga gospel ihop.

Elvis frågade en kväll om inte Jones skulle spela in en gospelplatta.

Ingen ”Sex bomb”

Han gjorde visserligen några countryplattor när karriären ­hade dalat lite i början av 80-talet men det var först i år som ”tjuren från Wales” tog Elvis på orden och släppte ett album med bas i gospel.

Och det är den skivan, ”Praise & blame”, han spelar i sin helhet och exklusivt för några hundra fans på Tyrol i kväll. Den, plus gamla hiten ”Green, green grass of home” som extranummer.

En timme av crunchig country, spartansk rock’n’roll, Staple Singers-sväng och Bob Dylan-­balladen ”What good am I?”.

Tro, tvivel och rötter. Ingen ”Sex bomb” eller ”It’s not unusual” så långt örat når.

Saknar viss pondus

Bandet har hjärtat djupt i den här musiken och att även Jones verkligen älskar att göra låtar av Sister Rosetta Tharpe och John Lee Hooker är tydligt.

Han saknar kanske en del av den bluesmättade pondus som finns naturligt hos vissa av dem han ­tolkar i kväll.

Men jag applåderar ändå, för det är både kul och lite vackert att se en 70-åring som slutligen vågar komma hem till den musik som ligger honom allra närmast hjärtat.

Fotnot: Tom Jones spelar på KB i Malmö i morgon.

FAKTA

Tom Jones

Konsert på Tyrol, Stockholm

Bäst: ”Don’t knock” Sämst: Det är ju inte Johnny Cash-tyngd på ”Ain’t no grave.