1.38 sekunder med Iron Maiden

ROCKBJÖRNEN

En klotrund skalle dyker upp och försvinner på 1.38 sekunder.

Så mycket får förbandet hänga med Iron Maiden.

Graveyard öppnade för de brittiska giganterna på Ullevi i fredags. Vi tog chansen att följa hårt arbetande musiker på väg mot toppen. Jag och fotograf Deros flög under radarn, då vår närvaro inte var sanktionerad av Iron Maidens regeltäta management. Att gå den vägen skulle resultera i avslag trots att vi var ointresserade av huvudakten.

Vi gömde kamerorna så fort vi passerade den bevakade dörren märkt ”Iron Maiden Alley”, annars skulle helvetet braka lös. Graveyard blev i sin tur tillsagda att det var förbjudet att röka, spotta och spilla på scenen. Att träffa stjärnorna fördes aldrig på tal.

Men, så händer det. På väg till scenen med bandet kommer jag på att jag har glömt solglasögonen. Jag lubbar tillbaka till logen, skopar upp brickorna, kutar tillbaka.

När jag passerar Maiden-gränden sticker plötsligt Bruce Dickinson ut sin mössklädda boll till huvud genom dörren, kikar runt, och försvinner lika snabbt igen. Jag hinner inte ens inse att det är han innan han är borta. Det är som att ha sett en enhörning.

Så, exakt så mycket kontakt har ett av världens största band med den lokala akten. Och jag är inte ens med i Graveyard.

Christoffer Röstlund