Tomma posörer

till White Lies

MENINGSLÖS Harry McVeigh och hans White Lies är förvirrande poänglösa.
Foto: Foto: ELIN BRYNGELSON/ROCKFOTO
MENINGSLÖS Harry McVeigh och hans White Lies är förvirrande poänglösa.
ROCKBJÖRNEN

HULTSFRED. Det är väl kul att White Lies får hålla på. Det är väl trevligt att någon betalar för att lyssna på när de håller på. Det skadar väl ingen att hålla på. Håll på bara, det blir säkert bra.

Men för ordningens skull ber jag om att få inflika en liten men viktig sak: Tomma posörer lämnar mig kall. Att se White Lies stå och se strama och allvarliga ut känns som att somna stående.

Vad är det vi lyssnar på egentligen?

Ett mediokert rockband som försöker vara synthare? Eller ett trist synthband som försöker rocka? Det är förvirrande.

Banala gothslott

White Lies skriver banala gothslott med fåniga texter om dåligt sex, döden och handklovar. De verkar ha klippt och klistrat ur Brett Anderssons anteckningsböcker.

Ibland är dyster dekadens det tråkigaste som finns. Ibland är det svårt att hålla ut.

FAKTA

White Lies

Scen: 

Bäst: Solen.

Sämst: Musiken.

Markus Larsson