Pampigt, dyrt – och regnigt

Det börjar magiskt.

Med en gammal knarrig byggställning projicerad över hela bakre scenkanten dyker In Flames plötsligt upp. Varje medlem spelar sig igenom ”Cloud connected” i varsin tredimensionell kub. Det är snyggt och välregisserat på samma sätt som Kent ibland har byggt upp sina shower – men Göteborgsbandet gör det ännu mäktigare.

Uppklädda i kostymbyxor, slips, vit skjorta och väst levererar medlemmarna en fin serie låtar de sällan strösslar med. Som ”Artifacts of the black rain”, ”Reroute to remain” och ”Dial 595-escape”.

Ansträngt för halsen

Samtidigt byter scenen ständigt skepnad. Daniel Svenssons trumset rullar ut på scenen, den digitala backdropen fladdrar konstant och i ”Only for the weak” värmer flammorna på scen 20 meter ut i publiken. ”The chosen pessimist” blir till en modern variant av Metallicas ”One”, med lika mycket fyrverkerier på scen som bakom. Och i ”Fear is the weakness” smäller scenbomberna så högt över att till och med medlemmarna själva ser tagna ut.

Men In Flames får kämpa i motvind i kväll. Det öser inte ner, men det regnar konstant. Och vattnet tilltar. Samtidigt för Anders Fridén ett konstant krig med sin hals.

Vissa slag vinner han. Andra, som de krävande ”Where the dead ships dwell” och ”Delight and angers”, blir övermäktiga.

I våras var In Flames för första gången på fem år ute på en förhållandevis intim klubbturné i bland annat Sverige.

Tappar luften

Förutom att besöka mindre städer och gräva lite i arkiven lutade sig bandet mot energin på scenen snarare än att skämma bort fansen med en storslagen ljus- och pyroshow.

Redan då hade Fridén huvudvärk över kvällens Metaltown­gig. Hur bandet på allvar skulle kunna göra något riktigt annorlunda av kvällen.

Det är inget snack om att In Flames lyckas med just det i kväll.

Fredagens final är en storslagen show. Dyr, pampig och i många stunder helt unik. Men nånstans i regnrusket och på vägen tappar resten av bandet lite luft med Anders röstkamp.

Energin som präglade vårens klubbturné finns ofta på scen, men inte alltid.