Spektor – bara ett spektakel

BORLÄNGE Det är nog meningen att man ska ta Regina Spektors musik på stort allvar. Men det går inte.

Hennes uttryck som sångerska och artist innehåller en Laleh-liknande och tokig vimsighet som får vissa av de mer sorgsna texterna att skära sig. Olycka låter påfrestande teatraliskt i ungefär varannan mening.

Sjunger 35 baby

Regina Spektor sjunger inte ”baby”. Hon sjunger ”baby-baby-baby-baby-baby”. Gånger 35.

32-åringen från New York är över huvud taget väldigt förtjust i att stamma – ”ah-haha-ah” – göra trumljud och låta rösten sticka i väg åt alla håll och kanter. Piano, piano, piano

Det blir inte bättre av att framträdandet paradoxalt nog är lojt. Spektor skyller på jetlag. Men framför allt: om jag skulle skriva som Regina Spektor sjunger hade recensionen sett ut så här: Regina Spektor uppträder BLAND ANNAT med en t-t-t-t-t-trummis och – ”la la la!” – en cellist (”Oh-oh!”). Själv sitter hon mest stilla vid sitt – ”Hooo!” – piano, piano, piano, piano. ”Aooww.”

Och hur kul är det?