Slitstark Fogerty ger folket vad de vill ha

... och är redo att spela lite Justin Bieber

ROCKBJÖRNEN
SVERIGEVÄN Låtarna från John Fogertys gamla band Creedence Clearwater Revival går hem i Sverige.
Foto: MICKE ALVMARKEN/ROCKFOTO
SVERIGEVÄN Låtarna från John Fogertys gamla band Creedence Clearwater Revival går hem i Sverige.

Rättvik Det står en vallgrav och kluckar mellan scenen och publiken.

Vilket är rätt komiskt ­ibland.

Dels tvingas artisterna att ­underhålla några meter ­vatten innan kalkstens­brottets läktare tar vid. Och dels måste åskådarna luta sig långt över räcket för att ­skrika efter sina favorit­låtar.

John Fogerty, som nyligen har färgat håret hos frisören, slår ut med armarna och ­svarar:

– Hey, om ni hoppar ner i den här sjön så spelar jag vad ni vill, till och med Justin Bieber!

Drar Woodstockminnen

Fogerty pratar också om hur han en gång uppträdde på Woodstockfestivalen med Creedence Clearwater Revival. Det regnade och ingen i publiken hade tagit med sig ett paraply. ­Vilket fick ”Foggan” att skriva ”Who’ll stop the rain”.

Woodstock? Det var 1969. Att John Fogerty fortfarande kan ­sälja ut en stor och tjusig grop i Dalarna, 4 000 ­biljetter, säger en del om hur slitstarka låtarna är.

Blågul sångskatt

Framför allt Creedence-materialet har blivit så folkkärt i vårt land att låtarna borde klassas som svensk folkmusik.

”Bad moon rising”, ”The midnight special” och ”­Have you ever seen the rain?” är ­lika blågula som vinjetten till ”Sommarpratarna” i P1.

Här finns inga överraskningar. Fogerty ger publiken exakt vad de vill ha, som ­vanligt.

Boogien försvinner

Men energin och inlevelsen känns ofta pliktskyldig. Och alla långa solon stör. I ”Keep on chooglin’” håller inte mindre än fyra gitarrer på och ”chooglar” tills Siljan fryser till is.

Dessutom försvinner ofta ­originalinspelningarnas fjäderlätta bayouboogie och ­ersätts av biffig proffsrock.

Och om Fogerty verkligen tog sin låtskatt på allvar skulle han hellre spela ­mästerverk som ”­Someday never comes” och ”Long as I see the light” än sin tröttsamma cover på ”Oh, pretty woman”.

Konserten är knappast oförglömlig. Snarare ett godkänt tidsfördriv.

Fotnot: John Fogerty spelar på T3 Arena i Umeå i kväll.

John Fogerty

Konsert i Dalhalla, Rättvik. Bäst: Den rasande, snabba och hårda ”Fortunate son”. Sämst: Att ”Almost Saturday night” ­bara spelas i högtalarna före kon­serten.