Bossen glöder av soulglädje

Dirigerar showen som ett geni

BÅDAR GOTT INFÖR ULLEVI Bruce Springsteen chockstartar med ”No surrender” och rusar ut i publiken för att hälsa och kramas.
Foto: BJÖRN BERGENHEIM/ROCKFOTO
BÅDAR GOTT INFÖR ULLEVI Bruce Springsteen chockstartar med ”No surrender” och rusar ut i publiken för att hälsa och kramas.
ROCKBJÖRNEN

För stor och dyr, tyckte en del och hävdade att Bruce Springsteen inte hade på Roskilde att göra.

Men sin vana trogen ­levererar han en show som täpper till truten på alla möjliga tvivlare.

Det lär ha kostat nästan 13 miljoner kronor att få Bruce Springsteen & The E Street Band till Roskildefestivalen, och kommentarerna till bokningen lät ­inte vänta på sig. Vad skulle en sådan superstjärna på det här eviga alternativpartyt att göra, och hur många spännande mindre band hade man inte kunnat få för de pengarna?

Rimliga invändningar, men jag kan tycka att Springsteen på många sätt är den perfekta Roskilde-akten.

Den här festivalen vill ­vara en god och inspirerande happening som får folk att mötas och ha det så bra som de bara kan.

Bjuder upp till dans

Ingen liveartist är bättre än Bruce Springsteen på att få var och en i ett oändligt publikhav att känna sig sedd och delaktig. Väldigt få klarar av att rada upp tre timmar med sånger som ­genomgående är laddade med känslan att de handlar om det som verkligen är viktigt i livet.

Och det är bra att Springsteen spelar på en festival, så att även de med för­domar får se vilken fest rockmusik från en scen ­faktiskt kan vara när ett ­geni dirigerar showen.

Vår man förstår förutsättningarna och går onekligen in för att bjuda upp till dans. Chockstartar med ”No surrender” och ”Badlands”, vrålar ”Roskilde!” på hemgjord danska och gör så många och långa ­ruscher ut i publiken för att hälsa och krama att han får lägga sig och pusta på scen.

Hyllar Clemons

Det är obetalbar soulglädje när The Roots kommer in och hjälper till med ”The E Street shuffle” men också djupt gripande i ”Tenth avenue freeze-out” när festen stannar upp i tystnad och bilder på bortgångne saxbrodern Clarence Clemons löper förbi på skärmarna.

Jag älskar det som händer i folks ögon när ”Land of ­hope and dreams” växlar över i The Impressions ”People get ready”, har kanske lite svårare för en del av folkstompet från nya skivan men drabbas ändå av sångarens alltjämt glödande ­vilja att få något sagt.

Av jublet att döma vinner Springsteen över åtskilliga skeptiker i kväll.

Vilket ­givetvis bådar gott inför den där helgen i Göteborg om knappt tre veckor, när han spelar på hemma­plan.

Konserten – låt för låt

No surrender

Badlands

Two hearts

We take care of our own

Wrecking ball

Death to my hometown

My city of ruins

Spirit in the night

The E Street shuffle

Jack of all trades

Trapped

Because the night

Working on the ‧highway

Shackled and drawn

Waitin’ on a sunny day

The river

The rising

Out in the street

Land of hope and ‧dreams

We are alive

Born in the USA

Born to run

Glory days

Dancing in the dark

Tenth avenue ‧freeze-out

Twist and shout

Bruce Springsteen & The E Street Band

Plats: Orange scen, Roskildefestivalen Publik: Nästan alla, känns det som, minst 60 000. Längd: Nästintill exakt tre timmar. Bäst: En underbart skrålig ”Out in the street”. Sämst: ”Death to my hometown” vill jag gilla mer än jag kan.