”Han var självmordsbenägen”

ROCKBJÖRNEN

En problematisk uppväxt. En frånvarande pappa. En pappa som drack för mycket.

Bruce Springsteen var rädd för att ärva pappans mentala problem.

Men 1982 gick det inte längre. Depressionen var ett faktum.

– Bruce var självmordsbenägen, säger Springsteens vän Dave Marsh till The New Yorker.

På många sätt framstår Springsteen som den glade, han som ställer upp. Som stannar och skriver en autograf. Som ställer upp för sina fans och inte minst sina medmänniskor. Som en artist som bryr sig om USA:s, och Europas, framtid. Som kämpar för att arbetarklassen inte ska köras över av överklassen och de nyliberala strömningarna.

Men han var långt ifrån den starka glada killen.

”Självmordsbenägen”

I ett reportage nyligen publicerat i amerikanska New Yorker kommer journalisten Dave Remnick Springsteen nära. Han kommer familjen nära. Han följde bandet i USA och under några konserter i Europa under nuvarande turnén.

När han skrev ”Nebraska” 1982 hamnade han i perioder av depression. Betydligt allvarligare än att ha skuldkänslor för att vara ”en rik man i en fattig mans skorta” som han sjunger i låten ”Better Days”, uppger tidningen.

– Han var självmordsbenägen, säger Springsteens vän Dave Marsh till The New Yorker.

– Depressionen kom inte som en chock. Han var en raket, från ingenting till någonting. Man kan börja ha inre kriser om sin självkänsla, säger han.

Han började ifrågasätta sig själv. Sina korta förhållanden. Han kunde inte släppa sitt förflutna - och en känsla av att han hade ärvt sin pappas behov att isolera sig själv.

Gick i terapi

Hans pappa drack för mycket, verkade vara bipolär och tog inte alltid de piller läkarna skrev ut honom. Doug Springsteen och sonen bråkade ofta. Och Bruce var orolig för att han inte kunde fly den mentala instabiliteten som gick i släkten, skriver The New Yorker.

Den rädslan var anledningen till att han aldrig tog droger.

Hans fru Patti Scialfa förklarar hur Springsteen tog sig igenom allt. Hur han lyckades hålla familj och karriär intakt.

– Uppenbarligen terapi. Han kunde titta på sig själv och kämpa igenom det. Jag led av depression själv, jag vet vad det handlar om, säger hon till The New Yorker.