Berör som aldrig förr

Drömmare som Antony Hegarty behövs.
Drömmare som Antony Hegarty behövs.
ROCKBJÖRNEN

När Antony Hegarty pratar långt och länge om världen och vi som lever i den och vad vi måste göra för att allt inte ska gå helt åt skogen är han på många sätt en blåögd hippie. Men han är den förste att erkänna det själv.

Och jag blir glad av hans utläggningar om ”future feminism” och att vi måste sluta slå Moder Jord i magen.

Mänskliga sånger

Vi behöver den sortens milda drömmare i dag, och Hegarty formulerar sig dessutom på ett sätt som sätter igång skallen.

Framför allt får den androgyne mannen i den svarta capen sina väldigt mänskliga sånger att skina lite extra ihop med en ansenlig och vitklädd del av Sveriges Radios symfoniorkester.

Till skillnad från när New York-estradören sjöng med Göteborgssymfonikerna på Way Out West för tre år sedan har den här orkestern fördjupat sig i arrangemangen på allvar och tar verkligen hand om de spröda balladerna.

Nya ”Cut the world” är en av kvällens allra starkaste och ”I fell in love with a dead boy” berör som aldrig förr tack vare de mäktiga stråkarna och distinkt klingande flöjter.

För att inte tala om vilken symfonisk dröm som byggs upp kring den geniala Beyoncé-covern ”Crazy in love”.

Antony And The Johnsons med Radiosymfonikerna

Konsert på Stockholm Music & Arts Bäst: ”I fell in love with a dead boy”. Sämst: Lite mer volym hade förstås inte skadat.