Förhäxande och sagolikt

Bon Iver

1 av 6 | Foto: Thomas Johansson (ALLA BILDER)
Bon Iver på Way out West.
ROCKBJÖRNEN

Scen: Azalea, Way Out West. Publik: Säkert en bra bit över 20 000. Längd: 70 minuter. Bäst: ”Blood bank”. Bäst, vol 2: ”Blood bank”. Bäst, vol 3: ”Blood bank”. Fråga: Hur bra är versionen av”Blood bank”?

GÖTEBORG. Bara låååångsamma ballader.

Inget annat.

Och ändå blir det en fullständigt trollbindande och majestätisk konsert.

Vem trodde det?

Vem trodde att sångaren och låtskrivaren Justin Vernon i Bon Iver en dag skulle stå på den näst största scenen i Slottsskogen

i Göteborg och sjunga för en jättepublik?

Debutalbumet från 2008, ”For Emma, forever ago”, kändes ju exempelvis mest som en angelägenhet för skivsamlande skägg.

”För lågmäld”

Och musiken, som Justin Vernon skrev i en isolerad stuga i Wisconsin, verkade alldeles för lågmäld för den breda publiken.

Det lät som om Vernon betraktade låtarna som en privat angelägenhet, ­något som aldrig skulle nå utanför dörren.

Precis som Bruce Springsteens ”Nebraska” är ”For Emma, forever ago” en samling demoinspelningar. Justin Vernon hade först ingen tanke på att ge ut materialet på skiva.

Men i gratisgenerationens streamade tid, där ­information sprids i ett ­gigabyte per sekund, kan även det underliga och ­obskyra få albatrossvingar.

”Svävar fritt”

Bon Ivers musik svävar fritt mellan tid och rum och genrer.

Ibland sjunger Justin Vernon som Neil Young på albumet ”After the gold­rush”. Ibland låter det som om Peter Gabriel har börjat göra folkcountry (”Calgary”). Och ibland är det som att Peter Cetera croonar en bortglömd outtake från soundtracket till 80-talsfilmen ”Top Gun” genom Kanye Wests autotune (”Beth/rest”).

Souletiketten Stax ­Records, huset där Bob Dylan och The Band spelade in ”The basement tapes” och gospelmusikens spirituals får också plats i Bon Ivers storslagna rockpsalmer.

Med hjälp av bland annat två trummisar och en blås­sektion bygger Vernon upp en andäktig stämning som får den rastlösa publiken att stanna upp och stå blickstilla.

”Stark och vacker”

Musiken är bitvis förhäxande stark och vacker. Framför allt i den sagolika versionen av ”Blood bank”.

Man står som förstenad.

Man vill gråta och jubla på samma gång.