Ivrig, charmig och självsäker

Ändå är det ett imponerande kliv 18-åriga Moa Lignell har tagit sedan hon, för inte så värst länge sen, stod och underhöll de som bemödade sig att lyssna i Göteborgs stökigaste köpcentrum. I kväll gör hon sin allra första egna konsert och behöver knappast kämpa för att höras.

Kompetent band

Inför en artigt sittande publik bländar sångerskan från start. Hon låter lika ivrig som självsäker, charmar lika mycket som hon övertygar. Med sitt kompetenta band som trygg ryggrad, där inte minst trummisen Per Eklund briljerar, får Lignells debutskiva en helt annan kraft och tyngd live. Låtarna känns djärvare. Lite djupare och mer sällsamma. För första gången sen det där magiska audition-ögonblicket sitter jag med samma gåshud.

Alingsås Tracy Chapman har visserligen svårt att hålla spelningen intressant hela timmen. Hon är några riktigt starka låtar kort och den vackra covern på Bon Ivers ”Skinny love” räcker inte riktigt för att väga upp några ljumma stunder i mitten. Men, i den här stillsamt puttrande popgenren finns det betydligt mer erfarna artister än Lignell med samma problem.

Inte briljant än

Mest av allt är kvällen ännu ett bevis för hur begåvad Moa är. Hon är inte briljant än, men premiären visar att hon kanske har betydligt kortare väg dit än man vågat tro. För redan när sångerskan kliver av med händerna fulla av blomstergratulationer har man glömt att det ju, faktiskt, är hennes allra första egna spelning.