Hon är älskvärd och väldigt Patti

Dalhallas vallgrav är det enda som hindrar Smith från att nå ända fram

1 av 2 | Foto: Daniel Eriksson/Rockpix.se
Gillar dalarna ”Nåt sånt här finns inte i New Jersey” sa New York-sångerskan Patti Smith om konsertplatsen i Rättvik.
ROCKBJÖRNEN

RÄTTVIK. Det är en bred ­vallgrav mellan Patti Smith och hennes publik i kväll.

Inte optimalt för en ­artist vars scenshow handlar så mycket om kommunikation.

Den legendariska New York-sångerskan har på ­senare blivit en riktig ­Sverigevän.

Inte minst är hon efter ­sina Peace & ­Love-­ spelningar och besök på Borlänges Jussi Björ­­ling-museum ett stort fan av ­Dalarna, så att hon dyker upp för konsert i det gamla kalkbrottet känns både väntat och logiskt.

Och visst, det är en mäktig konsertplats. ”Nåt sånt här finns inte i New Jersey”, som Patti Smith säger.

Svår konsertmiljö

Men det är möjligen inte den allra bästa platsen för hennes spartanska gitarrrock.

Sedan Patti Smith gjorde comeback på scenerna i mitten av 90-talet har jag sett henne live otaliga gånger, men hon har aldrig varit bättre än på Konserthuset i Stockholm för snart två år sedan, dagen efter att hon tagit emot Polarpriset.

Den laddning, närhet och värme som hon lyckades bygga upp där och då, dränkt i kärlek från en ­publik bokstavligt talat på armlängds avstånd, fångade allt det som är unikt med Patti Smiths artisteri.

Hälsade på fansen

Hon är en folkets poet, smittande tacksam över att nya generationer grips av kraften i hennes gamla 70-talslåtar, som inget hellre vill än att alla som lyssnar ska känna att de betyder något, people have the power.

Även i kväll når hon längre än många har gjort på Dalhalla, inte minst när hon springer ut och hälsar på fansen under ett garage­rock­medley med Lenny Kaye på sång, men annars märks de där märkligt många meterna vatten mellan scen och publik.

Hon är visser­ligen ­älskvärd och väldigt Patti när hon sjunger en nyskriven ­liten hyllning till Edward Snowden, och monumental i mogna, mäktiga 90-talsnummer som ”Beneath the southern cross” och ”Ghost dance”.

Flera säkra kort

Men flera av de säkra korten, som ”Dancing barefoot” och ”Because the night”, har svårt att lyfta med full kraft när sångerskan måste speja och kisa för att verkligen se sin ­publik.

Och varför den loja ­cov­e­rn på Eddie Cochrans ”Summertime blues” fick följa med upp ur replokalen är en gåta när det finns så mycket rent guld i egna katalogen.

Fotnot: ­Pat­­­ti Smith och ­hen­nes band spelar i Uppsala i kväll och Göteborg i morgon. Då är First Aid Kit förband.

Patti Smith

Plats: Dalhalla, Rättvik. Publik: 2 000. Längd: 100 minuter. Bäst: ”Beneath the southern cross”. Sämst: ”Summertime blues”.