Saknar kraft att välta Ullevi

Gyllene Tiders musik känns ibland blyg och storögd i jätteformatet

1 av 3 | Foto: THOMAS JOHANSSON
Roxettekollegan Marie Fredriksson var en överraskning under avslutande ”När alla vännerna gått hem”.
ROCKBJÖRNEN

GÖTEBORG. 42 223 personer.

Inte kattpiss, direkt.

Gyllene Tider kommer ­säkert göra sommarens största och trevligaste ­turné.

Men det är långtifrån det bästa som uppträder i juni, juli och augusti.

Brukar inte klaga på ljud.

Att kräva bra ljud på stora arenor är som att förvänta sig regnskurar i öknen - det är ett sällsynt undantag.

Men när Gyllene Tider går på blir det dålig kala­balik i öronen.

Låter som ett förband

Det beror säkert på var man står eller sitter, men ­uppe på min läktare känns det som att ett ilsket troll står och vrider på reglagen. ­Alternativt bankar på dem med en klubba.

Basen slår igenom, ­trummorna dånar upp och ner, gitarrerna kommer och försvinner och sången går och fiskar.

Är det en ny låt eller ”Skicka ett vykort, älskling!” som Gyllene Tider spelar? Det är lite svårt att höra.

Det låter som att ett förband uppträder på scenen, någon som inte får använda huvudaktens hela PA-system.

Ja, de hade i alla fall tur med vädret.

Inte lika laddat

Ljudet är en förklaring till att det dröjer så länge innan Ullevi börjar hoppa och slå kullerbyttor som ett saftmissbrukande sommarbarn. Ovanligt länge för att vara den här arenan, publiken och låtmaterialet.

En annan är att konserterna inte har samma laddade och upphetsade och folkfestliga atmosfär som för nio år sedan. Förra gången Gyllene Tider spelade på Ullevi slog de publikrekord och lockade över 58 000 personer.

Längtar till replokalen

De är inte samma extrema ”samlar hela folket”-händelse längre. De gör i princip bara en turné till.

Och hur älskade de än är har inte Gyllene Tider ­kraften att välta omkull ­arenor. Musiken känns emellanåt lite blyg och storögd och trevande i det här jätteformatet

Några nummer verkar längta tillbaka till replokalen. Och några borde ha ­aldrig lämnat den (”Min tjej och jag”).

Går arm i arm

Det chosefria och lätta och avslappnade och samspelta anslaget är annars showens behållning, precis som under­ premiären i Halmstad.

Det bästa är när Gyllene Tider växlar upp garage­popenergin ytterligare i partiet ”Ljudet av ett annat hjärta” - ”Tylö sun” och när överraskningen Marie Fredriksson kliver fram i ”När alla vännerna gått hem”. Hon går arm i arm med Per Gessle och får sin vers att ­låta som om den ingår i svenska psalmboken.

Marie Fredriksson borde vara där varje kväll.

Och sen är det som det är med gruppens löjligaste hits. Nåja, det märks i alla fall vilken låt som åskådarna längtar efter.

De sjunger hela ”Sommartider” i flera minuter innan Gessle till slut räknar in ­låten.

Man kan säga att publiken åtminstone gör en imponerande cover av ­tidernas sommar­plåga.

Gyllene Tider kan bara se på och le.

FAKTA

Gyllene Tider

Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 42 223. Längd: 1 timme och 50 minuter (inklusive Filip & Fredriks introfilm). Bäst: ”Ljudet av ett ­annat hjärta” och ”Tylö sun” och Marie Fredriksson i ”När alla vännerna gått hem”. Sämst: Ljudet suger bitvis hästballe. Och, ja, ”Min tjej och jag”. Fråga: Är inte Göran ”Farfisa” Fritzons svarta nagellack showens tuffaste rekvisita?

Så bra var konserten - låt för låt

Det blir aldrig som man tänkt sej

Öppningen har bedrövligt ljud. Gessles sång låter vakuum­förpackad.

Skicka ett vykort, älskling!

Hetlevrad cover på en låt som skrevs av Shocking Blue. Den holländska gruppen ligger också bakom Bananaramas 80-talshit ”Venus”. Men ljudet är fortfarande förskräckligt.

Juni, juli, augusti

Svårt att höra, men jag tror att gitarristen Mats ”MP” Persson presenterar sig i låt om årstid som ofta regnar bort.

Det hjärta som brinner

Musiken brinner för Tom Pettys jingle jangle.

På jakt efter liv

En av gruppens finaste låtar får inte riktigt samma puls här som på premiären.

(Dansar inte lika bra som) sjömän

Klassiskt svenskt fyllerummel.

Man blir yr

Ett trött och farfisigt ”åh-oh-oh”.

En sten vid en sjö i en skog

En av bandets mer lyckade hitsinglar om den moderna människans behov av egentid.

Min tjej och jag

Mina damer och herrar! Er charter­ledare i kväll: Micke ”Syd” Andersson!

Flickan i en Cole Porter-sång

Men till skillnad från premiären tar Gessle och inte trummisen hand om den här balladen. ­Väger lätt i akustisk tappning, men melodin och allsången är 24 karat.

Tuffa tider (för en ­drömmare)

Tuffa tider för en ukulele.

Kung av sand

Sandstrandsblues.

Flickorna på TV 2

Börjar alltid på minus. Men ­publikstödet lyfter fåneriet tre snäpp till ... två plus.

(Hon vill ha) puls

Småkåt ”låt” som får en att vilja ta en paus. Kanske vara själv ett tag. Gärna på en sten. Vid en sjö. I en skog långt härifrån.

Ljudet av ett annat hjärta

Fortfarande oemotståndlig, ­efter alla dessa år. Farfisa­dynamit.

Ska vi älska, så ska vi älska till Buddy Holly

Bruce Springsteen har ”Ramrod”. Eddie Meduza har ”Ragga runt”. Gyllene Tider har den här.

(Kom så ska vi) leva livet

Musiken skramlar som garagepop. Refrängen blåser såpbubblor.

Tylö sun

Kanske mest känd i The Rivieras version. I kväll framför ­Gyllene Tider fanfaren som om det här är gruppens nationalsång, och inte ”Sommartider”.

Extranummer:

Billy

Den Neil Young-gnisslande ­versionen ekar lite tomt i jätte­arenan.

Det är över nu

Om Bryan Adams ”Run to you” hade kommit från Halmstad skulle den ha hetat ”Det är över nu”.

När vi två blir en

Orgelintrot är en svårslagen ringsignal. Lika känd som glassbilen och väcker hela Ullevi. Men låten är barnsligare än Ryska posten.

Gå & fiska!

Jag går och fiskar.

Extranummer II:

Sommartider

Gissa vilken stänkare publiken egentligen köpte biljetter för att höra? Ledtråd: det var inte ”Tuff tuff tuff (som ett lokomotiv)”.

Dags att tänka på refrängen

Felplacerad i setet. Den här ­låten borde verkligen börja ­tänka på refrängen.

När alla vännerna gått hem

Tryckarnas tryckare glöder ­naturligtvis extra mycket när Marie Fredriksson kommer upp och sjunger en vers.