Ren buskis, Robbie

Williams är en levande lattjo lajbanlåda likt Mora Träsk

1 av 12 | Foto: STEFAN JERREVÅNG
ROCKBJÖRNEN

Robbie Williams är ­inte riktigt sig lik.

Den unga entertainern har blivit buskisgubbe som, ja, pussar norsk stjärt på scen.

Just det har jag inte sett förr.

Att en världsartist drar upp en dam från publiken är vardag. Hon heter Lone och publiken buar när hon säger att hon är från Norge.

Men att hon vill tatuera in ­Robbie Williams autograf på häcken är en annan femma. ­Robbie skriver glatt sin kråka på hennes rumpa och pussar ena skinkan ­adjö. ”Smack”. Åh, vilket jubel.

Robbie och Lone myser sedan tillsammans i en säng med en liten docka. Dockan får faktiskt äran att sjunga några rader i ”Strong”. ­Låter det konstigt? Man måste nog se det på plats.

På gott humör

Underhållaren från Stoke-on-Trent är över huvud taget på synnerligen gott humör. Han är en ­levande lattjo lajbanlåda. Det ena mellansnacket är flamsigare än det andra.

Robbie visar filmsnuttar där han snubblar på scen, svettas litervis i den tropiska värmen, uppmanar folk att vråla melodin från The White Stripes ”Seven nation ­army” och läser högt ur en lapp på svenska:

”Jag har en stor kuk.”

Såklart han har.

Och han kan inte riktigt släppa norskan.

Lite ­senare i ­setet hittar han henne i publiken och ­illustrerar med ljud och gester vad han vill göra med hennes akter. Åh, vilket hö hö.

Den scenskräck och prestationsångest som brukade få konserterna att lyfta är som bortblåst. Och därmed är också den speciella ­dynamiken mellan ironiska gapflabb, showmanship från Las Vegas och explosivt allvar försvunnen.

Mycket har hänt på sju år

Konserten går inte att jämföra med de två kvällarna på samma arena 2006. Då var Robbie Williams som The Rat Pack på steroider. Nu är han som ett Mora Träsk med stor budget - ett trivsamt trams.

Robbie Williams har inte gjort en soloturné sedan just 2006. Och att han drar över 60 000 männi­skor är kvällens största överraskning.

Mycket har hänt på sju år. Men framför allt har Williams släppt en rad mer eller mindre olyssningsbara skivor, vilket märks. Showen innehåller flera ribbskott och stolpträffar och lös ammunition och koffeinfritt blask.

Utan hans största signaturmelodier - ”Let me entertain you”, ”Feel”, ”Angels” och covern på World Partys ”She’s the one” - skulle konserten bli en fjärt i vinden.

Vid ett tillfälle ser Robbie sig omkring. Hans blick sveper över bandet, de två stora bysterna av sig själv som levererar ballonger och eld, hans eget jättefejs i guldrelief som tornar upp sig över scenen och publiken.

Det är hans lilla självgoda kungarike i två timmar. Och en dag, säger han, kommer allt att tillhöra förbandet Olly Murs.

Ja, Olly eller inte. ­Någon kommer snart att ersätta Robbie Williams. Med tanke på att nöjesmaskinens kreativitet har gått och fiskat tickar den klockan allt snabbare.

Tick tock, tick tock, tick tock ...

Plus på alla låtar!

Hey wow yeah yeah

Trist cheerleaderrock tonsätter Robbies grandiosa entré. Han flyger ner från toppen av scenen som en fladdermus med Elvis-lugg.

Let me entertain you

Lika löjligt underhållande som alltid.

Monsoon

”Veva-båda-armarna-i--luften-”refrängen är ett -effektivt fylleskrål.

Not like the others

En stålbyst som föreställer -Robbie Williams sprutar ballonger när dess huvud öppnas. Energin räddar numret.

Minnie the moocher

När Herr Williams sjunger storbandsjazz blir det fjantig karaoke med ovanligt hög budget.

Kids

Förbandet Olly Murs spelar -Kylie Minogues roll i duetten och skapar underhållande lekstuga på scen.

Sin sin sin

Gäsp gäsp gäsp.

Bodies

En annan Robbie-byst rullar in med eld i håret. Fantasilös och stelopererad rock.

Come undone

En av de bästa balladerna från Williams från gamla och mer gyllene tider. Mot slutet ”dansar” han som Beyoncé och sjunger en snutt av ”Irreplaceable”.

Everything changes

Tramsas mest igenom. Kanske svårt att fokusera när man precis har skrivit sin autograf på en norsk häck ...

Strong

Här hoppar dåren bokstavligt i säng med norska Lone. Han tar på sig en tröja med lös-penis och låter en docka sjunga några rader ovanför täcket ... äh, ni skulle ha -varit där.

Gospel

Vad är det här för skit? ”Låten” är en av anledningarna att senaste skivan ”Take the crown” är ett haveri.

Be a boy

Bästa låten på ”Take the crown”? Möjligt. Men det säger tyvärr -inte så mycket.

Millennium

Robbie krafsar lite på en akustisk -gitarr.

Better man

Han fortsätter krafsa, men sjunger med större inlevelse.

Sexed up

Buskisvarning, även här.

Me and my monkey

Långdragen ”Dr Jekyll & Mr Hyde”--saga om att spela apa i Las Vegas. Det innebär bland annat, enligt den små-finurliga texten, att beställa upp kokain och prostituerade på rummet.

Candy

En av de sämsta låtarna Robbie Williams har släppt. Varken mer eller -mindre.

Hot fudge

Den är åtminstone dubbelt så bra som ”Candy”. Robbie ”rappar”.

Rock dj

Nämen, när man känner på konsertens handled kan man ana en puls igen.

Extranummer

Feel

En av de mest upplyftande radio-hitsen som gjorts om en depression.

She’s the one

Arenadomptören hittar sin swagger igen och ...

Angels

... publiken tar hand om resten.

Robbie Williams

Plats: Ullevi, Göteborg. Publik: 61 449 (näst högsta publiksiffran på Ullevi efter Springsteen). Längd: Två timmar. Bäst: ”Let me entertain you” och extranumren. Sämst: Det mesta från nya albumet ”Take the crown”. Med ”Candy” som ärkejumbo. Fråga: Vem trodde att Robbie skulle locka 61 449 personer 2013?