Storartad revansch av Rihanna

Superstjärnan visade gång på gång sin styrka och ton

1 av 2
Det märktes att Rihanna ville bjuda på något alldeles extra.
ROCKBJÖRNEN

Liverevanschen ligger i ­luften redan i första låtarna.

I den näst sista slår ­Rihanna in spiken. Med en slägga.

Hon är världens just nu hetaste artist. 25 år gammal har Rihanna byggt upp en imponerande karriär med hjälp av vår tids största producenter, en musikkatalog av hits snarare än låtar och en röst du känner igen redan på inandningen. ­Konceptet har betalat sig med sisådär hundra miljoner sålda album.

Ändå fyller sångerskan upp de sista platserna i ­Globen först ett par timmar innan konserten ska börja. Då är det inte ens vår största arena. Så ja, Rihannas rykte har trots väldigt förlåtande fans fått en del stryk med hennes svajiga Sverige­historia. Framför allt då de sent inställda spelningarna 2011.

Fanns ingen energi

Att det är svårt att ställa klockan efter stjärnan är lättare att leva med. Det största problemet med den Barbadosfödda sångerskans spelning på Peace & Love förra året var varken att hon var sen eller sjöng illa. Det var att det inte fanns någon energi eller ­engagemang på scenen över huvud taget. Då spelar det förstås ingen roll hur många världshits man ­pumpar ut över fansen. De känns ändå inte.

Därför är jag framför allt lättad när det redan i ­öppningen märks att ­Rihanna vill bjuda på något annat i kväll. Något mer ­beständigt. Hon ser glad ut. Pratar med publiken, trivs och är framför allt i Globen och ingen annanstans. Hos ­fansen. Dessutom visar ­Rihanna gång på gång ­vilken styrka och unik ton hon har i rösten. Att hon badar i för­inspelad sång hör inte hit längre. I dag finns det artister med ­betydligt ­större live­publik som ­inte sjunger en enda ton på scen.

Inramningen är enkel. Ingen storslagen show byggd på enorm rekvisita eller ett avancerat scenbygge. Flera nummer lutar sig egentligen bara mot ­dansarnas enkla koreografi, bandet, några snygga bildskärmar och Rihannas sexigt självsäkra rörelser över scenen. Väldigt lite tjafs. Mellantempolåtar och starka lugna nummer får stort utrymme.

Rösten sorgknorrar

Först i sista akten rusar tempot i Globen och Rihanna staplar några av de ­senaste årens allra största hits på varandra. Beatsen blir hårdare. Danserna hets­igare. Ljuset intensivare.

Och när Rihanna snart ska lämna oss drar hon ur pluggen. Med några försiktiga pianohänder i bak­grunden kulminerar hela ­konserten i ”Stay”, en av vår tids allra största ballader. Rihanna sluter ögonen och för handen försiktigt över huvudet. Rösten sorgknorrar i fyra helt magiska ­minuter.

Om jag ­inte vore så cynisk skulle jag till och med kalla henne lite rörd, på ­riktigt.

FAKTA

Rihanna

Konsert Globen, Stockholm.

Publik: Utsålt. Längd: En timme och 40 minuter. Bäst: Självförtroendet, energin och den blixtrande attityden. Men som låt är ”Stay” fullständigt överlägsen. Sämst: Några väldigt starka låtar hinner egentligen bara fladdra förbi. Fråga: Hur bra hade förra årets Borlängespelning kunnat bli framför 50 000 besökare om Rihanna visat upp det här?

Plus på alla låtarna

Mother Mary

Vackert stillsamt intro med Rihanna på knä längst fram på scenen.

Phresh out the runway

Stökigt ljud men Rihanna verkar på bra humör och sjunger lika bra live som röstgrunderna under. Lovande.

Birthday cake

Fortsatt snyggt på scenen, bland ­marmorpelare och katedralgolv.

Talk that talk

Första riktigt starka numret. Rihanna ­leker med legendariska gitarristen ­Nuno Bettencourt och verkar faktiskt strålande glad. Det gör förstås mycket.

Pour it up

Halvsegt mellannummer.

Cockiness (Love it)

Sångerskan fortsätter den snygga, men rätt stillsamma linjen. Och det är mest dansarnas positioner och sångerskans höftrörelser som skiljer showen.

Numb

Kvällens hittills coolaste nummer av­slutar första akten. Tungt, futuristisk och vackert. Rihanna byter om medan Bettencourt och bandet rundar av.

You da one

Lekfullt och självsäkert. Rihanna gungar sig fram över scenen, alltid med ena handen i luften eller skrevet.

Man down

Sångerskan övertygar i den här reggaefrossan. Engagerat. Bra sång. Publiken har dessutom vaknat på allvar.

No love allowed

Mer reggae, som fungerar sämre. ­Rihanna såsar bort i den redan rätt ­bleka låten.

Rude boy

Sångerskan skiner i den här beattunga pärlan.

What’s my name?

Nonchalant, men närvarande. Så blir det coolt.

Jump

Rihanna kliver ut i tredje akten, i porrött ljus och Rammstein-brasor. Effektfullt. En sensuell smäll.

Umbrella

Det är svårt att ramla av stolen av den här fullständigt sönderspelade genombrottshiten.

All of the lights

Bara några rader Kanye West, men bra.

Rockstar 101

Tufft rockfyrverkeri med Rihanna-banging framför Bettencourts solande.

What now

Sångerskan röstglänser i ett eldhav. Den raka motsatsen till hela spelningen i Borlänge.

Loveeeeeee song

LED-sexig inramning och övertygande balladsång och Rihanna i röd långklänning. Som en sensuell filmaffisch från 50-talet.

Love the way you lie (Part II)/ Take a bow/Cold case love

Fortsatt supersnuggt. Balladmedley där alla tre låtarna egentligen borde ha fått blomma ut.

Hate that I love you

Mest fin.

We found love

Globen blir en svettig nattklubb. Som ­jublar mer än Rihanna sjunger. Tuff och hård och kanske allra roligast när sångerskan vandrar ut till publiken.

S&M/Only girl (in the world)/Don’t stop the music

Rihanna är kvar framme vid kravall­staketet. Discoglatt, tempoladdat och ­fansen känns plötsligt minst dubbelt så många inne i Globen.

Where have you been

Magisk och pulserande. Som house med hård militärdisciplin.

Extranummer

Stay

Handen darrar över örat. Ögonen är mer slutna än öppna. Ett ensamt piano. Med en lång, glittrande klänning och sitt fulla röstregister får Rihanna hela Globen att stå. Briljant.

Diamonds

Rihanna går på ångorna från ”Stay”. Med nästan samma resultat.